Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud anlände om aftonen; redan andra morgonen voro hennes rum uppfyllda
af de utmärktastc män i staden, hvilka för 40 år sedan känt och aktat henne. Jag
gick till Ililler; han tog mig med sig. Jag, som med stor ifvcr läst allt hvad som
skrifvils lili Gertruds ära, jag åtföljde Miller med klappande hjerla, med spänd väntan
glädjande mig ’öfver dc sublima samtal öfver konsten, öfver det rörande återseende
jag skulle få bevittna! — Miller inträdde utan att låta anmäla sitt namn; jag Inljde
honom och sladnade n v liken vid dörren. \ i funno här de vördnadsvärde männen
J
Platner, Muller, Felix Weisse, m. fl. Miller vinkade åt dem och ställde sig midt
framför Gertrud med sitt af ålderdomen nedböjda hufvud, under del han fixerade henne
med en blandning af skämt och allvar. »Känner ni mig?» frågade han ändliigcn. —
»Nej*>. — »IIvad?» utbrast Miller, »du vill inte känna mig mer, Trudel?» — Så hade
hon nämligen i sin barndom till sin stora förtret lätt hela. Nu stod hela den gamla,
tiden i ett ögonblick för hennes inbillning. »Ililler! fader Miller!» utropade hon glad,
»Del vill jag förbehålla mig!» brummade gubben. Nu sågo båda en slund på hvar-
andra^. »Herre gud», började åter Miller, »livad vi ha blifvit gamla!» — »Och fula
sen!» sade Gertrud. — »Ja gudnås!» svarade Miller, och i denna lon fortgick samtalet.
Ingenting känslofullt afliördes; ingen sång; och af de väntade sublima samtalen
förspordes hvarken nu eller framdeles cll ord. Fru Gertrud tyckte icke om sådant, och
allt hvad hon sade, (ramkoni i dc mest triviala ordalag och i den bredaste dialekt,
hvaraf jag ej fann mig litet förbluffad.
Ar 1804 kom hon till Petersburg och året derpå till Moskau, samt fann i båda
hulvudsläderna samma tycke som öfverallt annorstädes. Gertrud trifdes här
synnerligen väl, och beslöt alt i det gamla Czar-residensct tillbringa återstoden af sina dagar.
Hon närmade sig till sextiotalet och afstod nu från allt offentligt uppträdande, men
lät ofta höra sig i förnäma privathus, der hon umgicks, och undervisade derjemte
unga fruntimmer i sång. Ilon köpte sig ett hus i Moskau, snart derpå el t vackert
landlställe nära staden, och anförtrodde dessutom åt ett ansedt handelshus el t ej
obetydligt kapital. ’ Hon Icfdc lycklig och nöjd, och trodde sin existens vara för alltid
be-tryggad. Men lyckan, som så länge varit henne hlid, ölvergal henne i sista stunden.
Napoleon med sina härar nalkades Moskau. Alla flydde, som förmådde det, och i den
allmänna förvirringen räddade dc flesta intet mera än lifvet. Bland dessa var ock
Gertrud. Napoleon aftågade; hon koin åter: hennes hus låg i aska, hennes landtgods
var ödelagdi, köpmannen förklarade sig insolvent, den förnäma verlden återvände ej
mera till den förstörda stadens ruiner, och ingen behöfde mera någon sångerska eller
sånglärarinna; det återstod nu endast alt vandra sina fdrdc, och ingen frågade efter
att det skedde med hlödande hjerla.
Nu stod hon, efter lillryggalagdt kretslopp, nästan åter på samma punkt, som fiir
ell hälft århundrade sedan: brödlös, utan hjclp, utan hem. Men likasom barnet, fann
nu äfven den ålderstigna deltagande vänner. Hon vände sig till de Tvsk-Ryska pro-
vinserna, och fann isynnerhet i Lifffand ett gästfritt cmotlagande. Hon lefde dels i
Reval, dels på landet hos flera ansedda familjer, der hon undervisade döttrarne i sång.
Hon längtade emellertid efter en sjelfsländigarc ställning, och hegaf sig åter till
Tvsk-land, i förhoppning att ånyo förvärfva en sådan. Hon mottogs på del välvilligaste,
men vann ej sin afsigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
