Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogsstigen förde uppåt, mellan höga furustammar. Det blef mer och mer
dunkelt och tyst omkring mig, ju längre jag vandrade; milt öra nåddes endast af eu
dyster susning från de höga tallarna, hvarunder jag tyckte mig omgifven af den dunkla
skymningen i ett uråldrigt tempel från sagans underbara verld. Jag satte mig ner
under en högvext fur, och Öfverlemnade mig helt och hållet ål de aningar och
drömmar, som likt gycklande fantasier för min inbillning oupphörligt uppdöko och försvunno.
Slutligen reste jag mig och vandrade, genom den småningom ljusnande skogen, uppåt,
tills jag nådde den fria plats, som utgjorde loppeii af berget, hvarest en Mariabild,
uthuggen i slen, var upprest.
Till min förvåning såg jag bilden smyckad med friska skogsblommor och
murgröus-rankor, hvarigenom den åldriga, balftförvittrade stenbilden erhöll ett sällsamt, gladt
och festligt utseende. Andäktiga skaror a( bedjande måste redan tidigt inTunnit sig
här uppe och qvarlemnal dessa bevis på deras fromma sinnelag.
Det är en vacker, af ålder helgad plägsed, alt ål den jungfruliga gudinnan,
blommornas älskliga drottning, helga den årstid, i hvilken naturen utandas sina mest
tjusande dofter och de vackraste och yppigaste blommorna öppna sina strålande kalkar.
Solen var nu bclt och hållet uppe, och belyste praktfullt det uuder mina fölter
liggande landskapet med sina byar och kapell, skogar och ängar.
I delta ögonblick hördes från dalen en sakta sång, som, i långa ulhållande
accor-der, närmade sig mot klippans branta aisalser och uppväckte ekot, hvilket slumrade
i skuggan af de lågt belägna lummiga skogsparkerna.
Det var Pilgrimer Irån nejdens byar och städer, hvilka vallfärdade till den ensliga
Mariabilden.
I spetsen för tåget gingo hvitklädda, blomslcrprydda barn, hvilka buro brokiga,
höglfladdraude fanor; dem följde andäktigt, par om par, i högtidsdrägler klädde
iiiän-ncr och qvinnor. Här och der hade i deuna nästan oöfverskådliga procession presler
inblandat sig, igeukännlige på sin festliga ornat. Alla, alla instämde de i den gamla,
uuderbara herrliga vallfärdssåugen:
0 sanetissima,
0 purissima
Dulcis virgo Maria!
Mater amata,
Intemerata,
Ora, ora, pro nobis!
Dc började sakta, likasom fruktade de all med sin bön träda inför himmelens och
jordens mildt leende drottning. Men vid orden »Dulcis virgo» ljödo tonerna högre
och mäktigare, och ordet »Maria» klang gladt och högt genom den ljusa Majmorgonen.
Af enskilla röster börjades den andra delen af sången pianisslmo. Likasom ett
aflägset förnummet skogssusande, likasom ett sakta sorl af ljerran vågor Irambäfvadc
genom rymden ordet »Maler». Efter hand inföll mängden i kören, och med metallisk
styrka skallade ordet »ora, ora!» långt hän öfver nejden, tills sången vid slulkadensen,
genom ett rilardando, bortdog i det svagaste pianissimo.
Aldrig förr hade jag hört något dylikt. Det var första gången jag fått förnimma
den högsta sång, örat bär förunnats att uppfatta, cn sång, ingifven af en helig
inspiration, en sång, som uppstämdes af cn ren barnslig fromhet och tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
