Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Napoleons födelsedag, skulle tillställas af fransmännen; han åstundade likväl, det man
måtte befalla stadsmusikanterna alt, högliden till ära, blåsa i tornet, under del all han
skulle med truppen defilera trcnne gånger deromkring.
Den 15 Augusti började gry; truppen stod redan färdig till det högtidliga tåget,
hlotl stadsmusikanterna läto ej se sig. På franska oificerarens missnöjda anmälan, blefvn
dessa genast af stadsmyndigheterna sammankallade. De kommo slraxt framskyndande,
ilade till tornet och uppställde sig i största hast på lorngalleriet, men funno all de i
brådskan glömt att laga med sig noterna, och de kunde blott några få fosterländska
stycken utantill. Goda råd voro nu dyra. I sin ångest uppstämde de den första sång
de fitigo i minnet — en gammal, allmänt i landet känd melodi: »Det han ju ej alltid
så förblifva».
Knappt hörde de nedanför tornet församlade borgarne denna välbekanta visa, förrän
de upphäfdc ett högt jubelskri. Alla i husen ännu dröjande innevånarne ilade ut, och
nu skallade fortfarande det ena bravoropet efter det andra. Den franska officeraren,
hvilken hvarkeu kände texten eller melodien i det stycke som till de goda Preussarnes
gamman uppspelades, blef, af delta glädjeutbrott hos befolkningen, högeligen öfverraskad;
seende deri endast en brinnande entusiasm för den store kejsarcu, yttrade han sig
deröfver till magistraten i högst förbindliga ordalag. Höga vederbörande i staden
emoltogo komplimenterna med god min, men aktade sig noga att upplysa officeraren
om rätta förhållandet med detta stadsinnevånarnes glädjeulbrolt.
Om den franske kapellmästaren Rameau berättas, att, då han låg på dödssängen,
en pater infann sig för att meddela honom sakramenterna. Den andliges uttänjda
föredrag, som hölls i en nära på sjungande och släpande ton, förargade Kameau till
den grad, att han, samlande sina sista krafter, uppreste sig i sängen och yttrade: »Hvad
ni nu har sjungit för mig, paler, är alldeles falskt. Jag dör och kan med godt
samvete lemna er det intyg, att ni icke har det ringaste röst!» Dessa voro hans sista
ord. Då han åter sjönk ned i sin bädd, uppgaf han andan.
Mademoiselle Caroline Constance Lefebvre, arliste vid opera comique, är född i
Paris 1833: vid 14 års ålder blef hon inlagen i Conservatoiren och genomgick
derstä-des sin kurs med den lyckliga följd, alt, då hon 1849 lemnade Institutet, hon derifrån
medförde högsta priset for sång och äfvenlcdes samma pris lör aflagda prof i aktion.
Den andra Oktober samma år, debuterade hon på teatern vid rue Favart i Auber’s »la
part du Diable», och utförde efter hvarandra roller i samme kompositörs »le Domino uoir»,
ia Siréne», saml i Halv vy s »Ies Mousquelaires de la Reine» och »la Fée aux roses*.
Hennes mest lyckade partier återGnnas dock i »Ia Chanteuse voilée», i Ambroise Thomas,
»Raymond ou la Sccrct de la reinc», i »la Croix de marie, TEpreuve villageoise», i
»Ma-delon», i Auber’s »Haydée» och i Ambroise Thomas, »le Songe d’une nuit d’clé», hvars
hufvudroll hon inlärde sig på mindre än 10 dagar.
Mademoiselle Lefebvre’s röst har en högst böjlig, len och intagande klang; hennes
anletsdrag Uro dramatiska, fulla af energi och af en grace som röjer lika myckel hjerla
som förstånd. Hennes metod är förträfflig, och hon har såsom skådespelerska i sitt
fack mycken finess, takt, och i öfrigt ett högst lyckligt naturel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
