Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alt den begärdes och erhölls om igen. Da-capo-ropen voro tcmligen allmänna och
borde sålunda respekteras, men understundom händer dock, såsom nyligen med
Oberon-ouverturen, att en enstaka person roar sig med alt applådera så länge, tills han
dragit en mängd andra med sig, hvilket vi icke hoppas måtte blifva på modet, emedan
värdet af publikens bifall derigenom skulle förringas. ■—n—
Hermann Schiff som virtuos«
Den bekante novellisten D:r Hermann Schiff, har till Hamburgs musikvänner
aflålit följande cirkulär:
»Då jag, i egenskap af skrifsläilare förvärfvat mig alla slags goda omdömen, så ville
jag icke gerna äfventvra dem, genom att offentligt uppträda som allviolist. Jag
anhåller fördenskull hos .mina åhörare, att de förut ännu en gång ville vara mina läsare!
För ingen del vågar jag att räkna mig bland virtuoser och tonkonstnärer af facket, jag
önskade blott få väcka uppmärksamheten på ett, sedan längre tid tillbaka, alldeles för-
#
summadt instrument, hvilket olvifvelaktigt utgör ett bland de ädlaste tonverklygen,
lor-hända det ädlaste bland dem alla. Altviolen bär också det intagande flick- och
blomsternamnet »Viola». Hon äger icke violinens volubililet, men, till följe af sin mera
utbildade kropp, starkare strängar och tyngre stråke, besitter hon en fylligare och ädlare
ton. Hon förhåller sig till violinen nästan som en heroisk sångerska till en
coloralur-sångerska. Modren till alla slråk-inslrumenter är Viole (TAmour, på sin tid
lika så allmänt tillfinnandes i alla bildade familjer som i våra dagar pianot.
Från henne härstamma 3:ne döttrar: Den lysande violinen, den behagfulla violan och
den ur bruk komua Gamhan, hvilken den humoristiskt sentimentala violoncellen och
den allvarligt värdiga kontrabasen liafva att tacka lör sitt ursprung. Violan är den
enda af sina trenne syskon, som med sin moders namn ärft äfven hennes retande,
intagande bebag, och hon användes ofta i våra dagar t. ex. i »Hugenolterna», der bon i
orkestern inlager den plats som eljest skulle fyllas af Viole cTAmour.
Alla i vår lid brukliga instrumenter hafva sina talrika concerlisler, med undanlag
af altvioien. Ehuru hon har en annan klangfärg och fordrar ett annat spelsätt än
violinen, gifves del hvarken någon altviolskola eller etyder för delta instrument. Del finns
icke några concertpjeser, i tidens anda och smak skrifna för allviol, ty kompositionerna
af Rolla, deu siste altviolconcertislen, låta sig icke mera föredragas infor en närvarande
tids publik, och slutligen utföra orkesterns altvioler aldrig några soli; för dessa
skrif-vas blott figurerade undcrslämmor, men inga melodier.
Då jag nu dristar mig att på altviol föredraga BerioCs »Alpenlied» (opus 5), icke
transponerad, utan så som den är skrifven för violin, företager jag mig något, som
till-förenc ingen har gjort och något som måhända icke heller har fallit någon in alt
företaga sig. Jag nekar icke att del är ett vågstycke, särdeles för en dilettant, hvilken
först för kort lid sedan slagit sig på allviol. Emcdlertid vore redan här mycket
vunnet, om det befanns att instrumentet vore bättre än spelaren, ty då fick instrumentet
uppbära den detsamma med rätta tillkommande äran, ulan all det lände spelaren till
nackdel; ty såvida jag tills dato är den enda allviolconccrlist, är jag tillika älven den
bäste och sämste i cn person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
