- Project Runeberg -  Ny tidning för musik / 1856 /
44

(1863-1857)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



der han, liil följd af musikens karakter, söker imponera på den oerfarna iandlflicknn
genom grandezzan hos en spansk ädling af gamla skolan. Denna ton afser,äfven den
nya öfversältningen, och hr W. har, enligt vår åsigt, riktigt uppfaltnl delta moment.
Detsamma kan siigas om balscenens öppnande: »Jag lili min dam dig väljer; Zerlina,
kom till mig!» — Serenaden och de sentimentalare partierna i allmänhet skulle vinna
genom föredrag med en något dunklare klangfärg. — M:ll Andree har uti Donna
Anna funnit en bland sina tacksammaste partier, och den lefvaude känsla, hvarmed hon
återger del, har ät hennes redan vunna popularitet gifvil ell nytt betydande slöd.
De bada stora recilaliverna sjunger hon med en energisk deklamation, eu hänförande
glöd, och äfven hennes spel t. ex. i den svåra scenen vid guvernörens lik förtjenar
allt erkännande. Uvad som uli den sista arians koloratur ännu kan felas i sträng

I

korrekthet, häuskjuler man gerna lill framtiden. — Donna Elvira har alternativt
gif-vits af tvenne debutanter, ni:llerna Lövgren och Malmström. M:ll L. eger en stark
och välljudande stämma, hvars utbildning dock Irån början icke Lvckä varit anförtrodd
åt någon säker hand. Emellertid synes hon icke sakna anlag for den stora genren,
blott ännu riktiga begrepp derom. Den som hört henne i hennes förra rol, måste i
alla fall erkänna att bon på en kort tid gjort ett ej obetydligt steg framåt, hvarpå
man igenkänner hr Giinthers säkra ledning. Om nr.11 L. fortfar med flitiga
vokalslu-dicr och något justerar sin intonation, samt derjemle i föredrag och spel söker
utbyta all falsk patos mot ett mera naturligt uttryck, så förespå vi hennes framtid allt

godt. — M: 11 Malmström har en serdeles storartad och klangfull röst, i förening med

• •

en merendels ren intonation och ett frän allt efleklsökeri fritt sängsätl. Afven (ör
henne återslå naturligtvis ännn flitiga studier. Dramatiskt uttryck, frasering och
deklamation komma ännu blott föga i fråga, och om det å ena sidan är berom-

värdt att fly del förfelade i spel och föredrag, så är det dock utan Ivifvel

%

lör långt gånget att derföre afsäga sig allt spel och föredrag öfverhufvud.
Konsten sjelf är ej annat än en förädlad instinkt, och inlilldess all denna process hunnit

försiggå, böra den naturliga instinktens yttringar ej undertryckas, emedan eljest in-

• •

genling återstår alt förädla. Afven af M:ll Malmström kan man hoppas mycket
godt i framliden. — Fru Strandberg ådagalägger såsom Zerlina en smak och känsla,
hvilka i förening med den vana och rulin som öfningen gifvil, och den grace som
endast naturen kan gifva, med rätta belydligen höjt sympatierna för denna sångerska
Något mera rytmisk stadga uti vissa passager, helst med obligat ackompagnement,
skulle ytterligare lyfta deras effekt. — Hr Strandberg har såsom Don Otlavio icke
haft alt glädja sig åt någon lycklig disposition; vi hoppas på framtida förbättring
här-uti. — Hr Uddrnati är ännu alltid samma humoristiska, Irefliga Leporello som förr;
serskildt böra vi nu erkänna den takt hvarined han förslår använda den nya
öfver-sällningens pointer. — flr fVUlman har ett par gånger dublerat Leporellos rol; hans
vackra basstämma tar sig ganska fördelaktigt ut, hans spel är lifligt och rörligt,
ehuru han ännu icke lyckas individualisera roten. En viss ton af bonbommi bör isyn-

• •

nerhet ej felas i detta parti. — Afven Masetlo har dubierats af hrr Lvndbcrgh och
Sandström, ehuru den sistnämnde i anseende till hr L:s sjukdom, inträdde i rolen
något tidigare än som varit heramadt, och sålunda ännu ej öfverallt var fullt säker.
Båda inlägga lörljeust i sin uppfattning: hr L. ger roleu en viss stolthet, som äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:24:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1856/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free