- Project Runeberg -  Ny tidning för musik / 1856 /
115

(1863-1857)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Scribe behöfver bär såsom vanligt) framför alli en pikant omständighet, som ger
färg ål det hela, och hvilken i nödfall får vara så osannolik som helst. Men den raskt
framåtilande handlingen Jemuar åskådaren föga lid alt anställa reflexioner; han forledes
lätt till alt tro på det otroliga, och tioner till belöning sin uppmärksamhet sysselsatt
på del mest lifliga och omvcxlande sätt. Åskådarens likgiltighet för knutens slutliga
lösning är den farligaste klippan för dramatikern, och deu förslår Scribe förträffligt väl
alt kriugsegla. Ett bevis på författarens takt som librettist, är att lian bevarat stycket
för utseendet af en »Haupt- UDd Slaalsaklion», ocb så mycket som möjligt låtit
hofintrigen träda i bakgrunden: en sådan, ehuru ofta af god verkan i en talpjes, är oftast
oanvändbar till musikalisk behandling. Dcremot har han i första akten företrädesvis fram-

lyital de. karakteristiska zigenarsceuerna och Catharinas mystiska uppträdande, som
• /• _ _ • •

gitva ett serdeles lyckligt musikaliskt slolT. Afven andra aktens elegantare
ensemblenummer och kouversatiousstvekena i deu tredje gifva tonsättaren tacksamma
momenter vid banden, bvaremot ett och annat enskildt nummer (såsom den första duetten i
andra akten) innebär lor den musikaliska behandlingen ofruktbara ämnen. Afven kan
man ej frikänna deu eljest underhållande dialogen fråu åtskilliga longörer, bvilka dock
i originalet, utförde med fransysk velocitet, måhända äro mindre märkbara.

Pjesens rikedom på pikanta och underhållande motiver återfinnes ock i musiken,
hvari det finaste skämt, de qvickaste vändningar korsa sig uuder formen af lätta,
ständigt skiftande melodier. Men konsten är lång och lifvet kort; delta har Auber väl
vetat, och derföre, då det seduare ej kan förlängas, i slällel stundom förkortat den

förra: hans pensel hur tnerändels varit för snabb för att gifva laflan den lids- ocb lo-

kalfärg som just bär med så myckeu iordel kunnat anbringas, bvarföre operan
egentligen ej eger någoo totalkarakfer och ej frambringar del deral beroende intrycket.
Zi-genarväseudet är skildradt uied djerfva och vilda toner, men de sukua den fantastiska
karakter, som man bär väntar; Catharinas romantiska böjelse lör det fria lifvet bland
skogarnes barn är den princip, som skall ge någon enbet ål den kameleonlartade
gestalten med dess kapriciösa grazie, dess skalkaktiga lynne — men älven härom har
komponisten löga alt förmäla. Med elt ord, del romantiska elementet, hvilket
isynnerhet icke bort felas i elt drama från den hesperiska iialfön — dermed befattar sig

Auber i Kronjuvelerna lika litet som i sina öfriga verk, så vidt vi känna dem. Mest

obesväradt visar sig det Auberska lynnet i sista aktens final, der en galoppmelodi
fungerar såsom portugisisk kröningsmarsch från år 1777, och tillika användes vid
drottningens högtidliga förklaring rörande sin förmätning.

Dessa skuggsidor upptäckas vid granskningen, men erbjuda sig ej sjelfmant under
åborandet. Man förbiser lätt de svagare partierna för de qvicka och underhållande,
b varpå operan är så rik. Häriblaud nämna vi Catharinas visa i första akten, utmärkt
genom behag ocli originalitet, och som har ett ganska effektfullt ackompagnement af
manskören. 1 detta nummer förekommer ock cn zigenarkör, som är al mycken
drastisk verkan. Duetten, som utgör början af finalet i samma akt, är graziös, ocb sjelfva
fiualet anse vi för det måhända bäst arbetade ocb intressantaste i operan. Här
förekommer en vacker kör i katolsk kyrkostil af de till munkar förklädde falskmynlarne,
hvilken sedan vidare utvecklas genom varierad instrumentation och soloslämmornas
deltagande, till en del i lätt figurerad stil. Uti andra akten (vid festen hos grefve Campo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:24:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1856/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free