Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fabeln till ”Muraren” är sinnrik och förståndig. En ung fransk markis älskar en
grekinna i turkiska ambassadörens harem i Paris. Denna flicka, som nyligen kommit
i harem, är den gamle turkens favorit, men ännn ej vanhelgad. Han ar ytterst
svartsjuk på henne, tusen Argus-ögon bevaka hvarje af hennes steg. Nu framställes
ännu ett älskande par, men af annan natur och alldeles motsatta förhållanden. Delta
finner inga hinder för sin lycka och ämnar just Hra sitt bröllop. Mcu i delta
ögonblick kastar ödet sina hinder i deras väg: det unga paret slungas långt ifrån sitt mål
i samma ögonblick då det trodde sig ha uppnått det. Och samma binder som aflägsna
det första paret från dess lycka, skilja äfven det andra. Meu sedan alla blifvit förde
till sina missödens yttersta gräns, blilva de ock de ömsesidiga orsakerna till hvarandras
räddning och till förvecklingarnes lyckliga lösning.
På delta sätt uppfinna och komponera erfarna författare, på detta sätt uppställa
• •
de för sig en dramatisk uppgift. Aro endast grunddragen till en ny invecklingsväfnad
funne, så ar det svåraste gjordt; de scener som framgå derutur, deras ordnande efter
expositionens, invecklingens . och upplösningens lagar, dialog och verser aro af föga
svårighet för sä öfvade dramalici som fransmännen, 1)vilka först lära handlverkct och
derefter konsten.
Författarne till "Muraren” hade ej blott för afsigt att gifva intressanta
tilldragelser jemte tillfälle för tonsättaren till lyriska och patetiska yttringar, utan äfven alt
• •
utrusta sina personer med bestämda och iiilressanla karakterer. Alven denna uppgift
är löst med skicklighet. Ända till de turkiska slafvarnc bär hvarje figur stempelu af
en bestämd individualitet.
Huru skickligt författarne förstått alt efterkomma tonsättarens fordringar, och
oak-tadt dessa fjeltrar likväl röra sig med frihet, utvisar lillräckligen pjeseu i sin helhet.
Musiken, så förträfflig i sin art, frambringar genast vid första åhörandet ett klart
och obemängdt intryck, lutet dunkelt, gåtlikt, hämmande möter åhöraren. En lid af
tjuge år med sina framsteg och sina nya riktningar har ej kunnat berölva den något
af dess sunda leliiadskrafl och dess lifvaude verkningar.
Grundeu till denna oförstörbara lefnads- och verkningskraft ligger i deu siuliga
behagliga formen och det käuslo-, situations- och karakters-ullryck, som omisskänneligeil
uttalar sig deruli.
Ouverlyren till ”Muraren” är ej något djupsinnigt konstverk, men väl en ganska
angenäm komposition, som i stil och ton fullkomligt ölverensstämmer med deu
påföljande handlingen. Ni skall i pjeseu erfara en eller annan rysning, men mest
glada intrvck, säger hon i toner; men framför skall ett rikt blomsterregn af älskliga
melodier utgjuta sig öfver er och genast fästa sig i ert minne.
Ouvertvrens form är alldeles den gamla tyska regelbundna. Endast mellansatsen,
hvari våra stora klassiska mästare så herrligt utvecklade sin teoretiska konst, men
hvarmed de franska kompositörerna ej serdeles befattat sig, öfvergår äfven vår
konstnär med fransysk lätthet.
Vi kanna i allmänhet ingen opera, i hvilken samtliga musikstyckena framträda i
j*
mera enkla, klara, systematiska och lättfattliga konstruklionslörhållauden. Hvarje
moment har sitt afpassade mått, ej längre, ej kortare, äu dess betydelse och dess för-
hållande till del hjiu betingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
