Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dj’us, så var den dock alltid en af dessa företeelser inom konstens verld, Ii vilka upp’
träda förmedlande mellan konstnären och den profane, Ii vilka förbereda
löfvergångs-epokerna, jndi väfva de fasta trådar, som förena de särskilda delarne med hvarandra
till elt skönt helt.” «
Skriftställaren I. P. Lyser, som lärt känna Moxart 1821, träffade åler tillsammans
med honom 13 år derefter, om hvilket möte han berättar följande:
”Mozart påstod att jag till del yltre ej undergått någon särdeles forandring. Jog
kuudc tyvärr ej säga detsamma om honom! Huru nedtryckt och sammanfallen hade icke
hans gestalt blifvit! de täta svarta lockarue hade glesnat, lågo tnnna och släta mot de
feberaktigt pulserande tinningarne; främre delen af hjessan var nästan kal; hans ögon
blickade dystert och tankspridl, och då jag talade, fixerade han mig med ell uttryck af
sa djup sorgsenhel, att jag var färdig att gråta.”
I anledning af sitt besök i Leipzig yttrade han: ”Myckel har der förändrat sig
sedan fjorton år — också Rochlilz har blifvit myckel gammal — men vi halva ju
äf-ven åldrats" — tillade han efter en stunds lystnad, — ”och i synnerhet jag! Dä min
far sista gången var i Leipzig, var han föga äldre än jag — för fjorton år sedan!
Tre år derefter dog han, sedan han likväl annu komponerat mycket, hvaribland
Trollflöjten, Titus och Requiem. — Nå, lat har jag just icke varit under dessa sista fjorton
åren, men mer och mer har jag insett att jag icke förmår frambringa något, värdigt
det namn jag bär.”. . .
Jag bestred delta och uämude flere af hans kompositioner för sång och klaver, for
livilka hans läder ej hade behöft skämmas.
”Ja, del är också a//t, och jag är likväl 43 år gammal! Min far dog vid [-trettiofem-] {+trettio-
fem+} års ålder! Anse mig icke som en egenkär narr, men hvarje konstnär önskar ju
förvärfva sig elt namn! Huru skulle jag vä! i sådant fall bära mig åt?”
”Kära Mozart! om jag skulle länka på det, skulle jag ej vågat skrifva en rad, eller
teckna ell euda blad.”
"Du? — du kan förskaffa dig ett ärofullt itamu, såvida du cj vill mera än du
kan! — Kanske hade jag också kunnat lyckas om jag blifvit målare, skald eller
mekaniker; men jag ville blifva livad min fader var, och um jag också hade laleul, kände
och tänkte som han, så eger jag likväl ej kraft alt utom mig framkalla det i dagen!
Tacka Gud att din lär ej var en namnkunnig man; du kan hafva glädje af hvad du
frambringar, det må vara betydande eller ringa — du har rättighet därtill.”
Visserligen hade jag mycket alt invända häremot och ville det afveu, men Mozart
fortfor: "Låt så vara; del är nu en gång så och vi kunna ej andra det. Tro lör
öfrigt icke att jag overksam bortdrömmer milt lif i bedröfvelse. Om jag också icke
har uågon glädje af mina arbeten — måste jag likväl arbeta.”
Och i sanning, Mozarts son har Uiligt arbetat och skapat myckel som skulle för-
värfvat honom konstkännares aktning och kärlek, så vida det offentliggjordes! Det
iöll honom sjelf icke in att vidare utgifva några af sina arbeten. 1 yngre är hade
åtskilliga misslyckade försök att vinua förläggare till kompositioner, på hvilka han sjelf
satte varde, gjort kouom rädd, och denna fruktan och blyghet, alt då det så
fordrades göra sitt värde gällande, (hvilket han trots obelåteubetcu med sig sjelf käude) hade
tilltagit med åren. Verkligen glad och lycklig var Mozart eodast då han, bland förtro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
