Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spohrs historiska Symfoni,
Delta intressanta verk livilar på den originella idén alt uti dc serskiida satserna af
cn symfoni framställa prof på olika musikaliska skrifsält och smak uti olika tidsåldrar.
Verkets totalitet ligger deri alt allt är förfatladl af samma hand; ty de serskiida
satserna representera endast imilalionsvis sina olika perioder. Det hela är ej utan en
humoristisk anstrykning. Vi vilja blott i korthet genomgå verket.
Första satsen. ”Den Dach-lländelska perioden” (1720). Den beslår af elt Largo
och Allegro, Pastorale och åler Allegro, G-duc. Idéerna och formen af deras
ulfö-rande öfvereusslämmer bcll och hållet med den angifna idén. De äro beräknade på
kanonisk geuomföring, verkställd på cLt skickligt, fast äunu något stelt sätt.
Pastoralen motsvarar helt och hållet den dåvarande naiva smakriklningeu.
Instrumentationen består, utom qvartetten, endast af flöjter, oboer, horn och fagotter.
Andra satsen. ”Den Haydn-Mozartska perioden” (1780). Adagio i Es-dur.
Denna sals är redan rikare instrumenterad; man finner ock utom qvartetten: flöjter,
oboer, klarinetter, horn och fagotter. Denna sals ar rikare i uppfinning och mera
melodisk än den första, äfvensom molivernas utförande och instrumenteringen redan
belydligen smakfullare.
Tredje satsen. ”Den Bcclhovenska perioden” (1810). Scherzo, G-moll, med trio
i G-dur. Instrumentationen uppträder bär med mera prakt och innehåller utom
qvar-Ictten äfven flöjter, oboer, klarinetter, fyra horn, fagotter och tre pukor i G, D och
Es. De sednare börja schcrzot med elt solo, hvilket visserligen betecknar en egenhet
hos Beethoven, hvormed han stundom frambringade stora verkningar. Motiverna äro
melodiska, periodbyggnaden kort och det hela fint arbetadt, stundom verkligen i
Decthovens stil, isynnerhet sjelfva scherzot; Irion deremot i mindre mån.
Fjerde satsen. ”Den aldra nyaste perioden”. Final i G-dur. Taktarten omvexlar
ofta i £ och f. Instrumentationen är märkbart öfvcrlastad; utom qvarlcllen får
man höra: flöjter, oboer, klarinetter, fagotter, 4 horn, trompeter, basuner, pukor,
piccolo-flöjt, tamburo, triangel och bastrumma. Idéerna äro lemligen triviala och
genomföras på ett ingenting mindre äu artistiskt sätt, ofta genom vilda modulationer,
t. ex. från F-dur till A-dur, från G-moll till A-dur o. s. v. På bjerta harmonier,
öfverstigaude och förminskade ackorder är ingen brist, och cu oupphörlig oro
genomgår hela satsen. Man finner all den grundidé, som förf. velat uttala och i den
humo-ristiskt-parodicrande slutsatsen gifvil ett beslämdl uttryck, har en ironisk tendens och
gifver en (tiga glädjande bild af den skapande tonkonstens närvarande tillstånd.
Underrättelser från In- och lltlaudct.
é
Stockholm. Förberedelserna vid kongl. teaterns sångsccn lofvar för den stundande
säsongen en serdclcs intressant rcperloir: bland de operor som komma under
uppsättning nämnas, utom "ZJe mun! ra fruarna i fJhidsor", Nattlägret i Granada? samt
"Hung Carls faglnt äfven Méhuls ”Joscjj/i”, Bcclhoveus "Fidelto” och Goelhes tragedi
’’Egmont1’ med Bcclhoveus musik, bestående af ouverlyr, mellanakter, Klärchcns båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
