Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora musikaliska och dramatiska förmåga under loppet af sista året, så kan dock
uttalandet al en dylik känsla ej gifva någon vigt ål ett konstnärsrykte, så vidsträckt
och rättvist förvärfvadt, som hennes.
Annat är förhållandet med m:ll Malhilda Eneqvist. Väl hafva äfven till vår
af-lägsna ö stundom hunnit rykten om konslnärslagrar, som denna unga sångerska
skördat i Rhen’s och Neckar’s dalar; men ej har hon, allt sedan hon uteslutande
eg-nade sitt lifs verksamhet åt tonkonsten, ännu inom fäderneslandet på något annat
ställe, än på sin fäderne-ö, uppstämt sin sång, ej heller är denna förut af svensk
penna beskrifven; det är derföre vi vilja egna några serskilda ord åt hennes
uppträdande vid konserleu härslädes den 28 sisll. Augusti.
På frågorne: hurudan röst har m:ll E., och huru sjunger hon? tro vi oss först i
allmänhet kunna svara: hennes röst är mera hög än låg; eger mera skärhet an
fullhet. Man kan på visst sätt säga, att hon tört en annan röst hem med sig, än deu
hon förde till utlandet. Den ursprungliga mjuka timbren föruimmes visserligen ännu
i allmänhet uti mellanregistret och vid begagnandet af mezza voce ,* men genom sin
skickliga lärarinnas ledning, och under inUylande af ett mildt luftstreck har hon ökt
sitt naturliga register med nästan hela tre-strukna oktaven; hon lärer klart och rent
kunna taga tre-struket A. Inom denna tonrymd rörer hon sig nied sällspord styrka
och renhet. Men å andra sidan synas dessa ansträngningar i det högsta registret ha
inverkat försvagande på de lägre tonerna. Ytterst ren i intoneringen samt ljuf och
mjuk i piano och mezza voce, förslår m:ll E. alt i jemt crescendo låta rösten, under
en småningom skeende öfvergång till mera skärhet och klang, slutligen frambryta i
ett forte, som, då det någon gång stegras till forlissimo, med klarhet, man kau nästan
säga med en viss skärpa, lätt banar sig väg genom orkesterns bullrande tremolo. —
Hon uppträdde först i den, geuom fru Jenny Lind-GoldschmidL och m:ll Michal för
hufvudsladeils musikaliska publik så välbekanta Elviras aria (Es-dur) ur ”Puritanerne”
(”Qui la voce sua soave”, etc. etc.). Den enkla, elegiska andanle-satseu återgafs med
djup och gripande känsla; i allegro’t, hvars förnämsta utmärkelse tyckes bestå i
svårigheter, fick man tillfälle all beundra klarheten och beslämdheLen i skal-löpningar,
samt hennes drill, om i korrekthet och liflighel ej lemnade alls något öfrigt alt önska.
De här förekommande svåra kromatiska skalorna i nedgående aftecknade sig dock ej
alltid med lika klarhet och bestämdhet för åhöraren. — Utförandet af folkvisan och
dalpolskan synes vara ett offer åt tidens mode, som gerna vill se sådane
kompositioner på konserlprogrammerna. Jenny Lind-Goldschmidt sjunger ju mazurkor på sina
konserter, och våra inhemska mazurkor (dalpolskorna) äro rätt så goda som de
utländska. I sången med obligal-violinackompagnement af Kiicken ådagalade m:ll E. att
hon ej heller är främmande på den enklare sångens område. Här fick hon åter
tillfälle alt inlägga en innerligare känsla, här smektes man ijufligast af de milda tonerna
i hennes mezza voce. Stycket begärdes, men gals, troligen för dess längd, icke da
capo. Obligal-ackompagnementel utfördes af direktör Elert ganska förtjenstfulll,
isynnerhet då man lar i betraktande den för violin-koloraturer svåra tonart (Dcs-dur),
hvari partiet är skrifvet. — Den njutningsrika aftonen afslulade vår sångerska med
Rosina’s aria ur ”Barberaren i Sevilla”. 1 del ypperliga utförandet af denna fina och
spirituella komposition visade det sig emellertid tydligast, alt koloralursångcn, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
