Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sistl. onsdag uppträdde fru Ester Lessing såsom konsertsångerska. Fru L. som
förut hos Prallé genomgått en sångkurs, har sednast hos fru Clauss-Schäfer i
Mann-heim fortsatt sina vokalsludier; hon eger en klar och välljudande, ehuru ej stark
mezzosopran, livars bildning tillkännager en god metod. Fru L. tyckes förnämligast
halva egnat sig åt koloralursången och utför sina passager ocb fioriturer med lätthet
och säkerhet; detta, i förening med behagligt föredrag och ett anspråkslöst sätt i
hennes uppträdande, verkade ett ej storartad!, men ganska angenämt iutryck. Hennes
nummer voro arian Qui la sva vore ur ”1 Puritani”, som emellertid i röst och stil
hade fordrat mera storhet än som med fru L:s sång är förenbar, samt en rätt
behaglig ehuru något maniererad romans med obligat violin al Klicken, hvari hr d\Aubert
med vanlig artistisk förljenst utförde violinpartiet. Fru L. rönte mycket bifall och
kommer, såsom vi hoppas, efter återkomsten från en resa till Wisby och Calmnr, den
hon i dessa dagar anträdt, att ännu någon gäng låta höra sig härslädes.
Fredagen hörde man på kongl. scenen ännu en konsertsångerska, ncml. fröken
Barba Toti, som lärer gjort sina studier i Petersburg. Fröken T. eger en mezzo-
sopran af vacker timbre samt ej ulan volym; hennes föredrag röjer ock en viss
fiOighet. Dock är hon hvarken hvad skola eller stil beträffar, ännu vuxen de nummer
hon vall; dessa voro: cavaliuan ”Ena voce poco /&, ur Barbcraren, samt en
sångvals af Venzano.
Under veckans lopp har Don Juan gifvils en gång och med samma besättning
som egde rum i veckan förut. Operan utfördes ungefär på lika sätt som då, hvarlöre
vi i delta hänseende ej finna något att tillägga. Den på seduare liden vidtagna
an-ordningen med operans slutscen har gifvit anledning till olika meningar; för vår del
anse vi dock grundade skäl förefiunas till att anse uteslutandet af den numera helt
och hållet obsoleta afgrundssccncn ined Dupuys musik vara ett steg, bjudet af den
framskridna smaken, och visserligen icke för tidigt vidtaget. Den nuvarande
anordningen synes oss ega mycken betydelse, om man än måste beklaga uteslutandet af
finalqvittletten: guvernören har uttalat domen öfver förbrytaren; naturen sjelf
lös-släpper sina fruktansvärda dolda krafter för all förinta den som hånat hennes lagar:
jorden bäfvar, det ståtliga palatset instörtar och begrafver den trotsande brottslingen
ander ruinerna. Allt blir lyst; öfver slottets spillror strålar månen mildt från
aftonhimlen, och naturen tycks i sin vemodiga stillhet sörja undergången af det stora och
ädla hon fruktlöst nedlagt i sin förlorade son. Detta slulmoinent är stort tänkt,
emedan det till dramats underbara toner lägger änna ett skönt, ett betydelsefullt
ackord, som fullföljer och harmoniskt afslutar den eljest alltför tvärt afbrulna
handlingen. Roberg har här uppträdi ej blott som dekoratör, men som skald.
Mindre Teatern«
Denna scen, hvars hastiga uppblomstrande redan framkallat så allmänna sympatier,
bvilka den ock så väl förstår bibehålla och utvidga, har äfven ål del musikaliska
elementet, åt operetten egnat en verksamhet, som likaledes lofvar en liflig lyltniug.
För den s. k. spcloperctten, som tager aktiouen fullt ut lika myckel som sången i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
