Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 51.
1856.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
4:e Årgången.
Stockholm.
29 November.
Musikaliskt Portratt-Galleri.
XVIII.
Friedrich Franz Chopin.
(Forts, och slat fr. N:o 50.). ’
Sedan vi talal om Cbopin som coinposilör, återstår oss att taga i betraktande
bans talang som executör.
Chopin visste ganska väl, att hans spel icke gjorde något intryck på mängdeo;
endast i de kretsar der åhörare funnos ti vilka voro i stånd alt följa virtuosen i dessa
ideala regioner, bvarcst konsten framställer sina mest upphöjda alster, der uppfattade
man och förstod honom.
En gång yttrade han till en af sina konstnärliga vänner: ”Jag duger alldeles icke
att uppträda pa concerler; jag bäfvar alt träda inför en publik, hvars närhet vill qväfva
mig, hvars nyfikna blickar förlama mig, och jag förstummas uär jag ser alla dessa
främmande ansigten. Helt annan sak är det med er: Ni är danad dertil!, ty om ni
också icke lyckas vinna er publik, så är ni dock i stånd alt beberrska den”.
I medvetande af denna svaghet spelade han sällan offentligt. Deremot infunno
sig ofta i hans salong Paris1 första notabiliteter, för att med välbehag lyssna till den
geniala konstnären och skänka honom sin hyllning.
Ehuru Chopin ögonskenligcn undvek alt söka sällskaper, så var ban doek i sitt
bus utomordentligt förekommande emot hvar och en som besökte honom, och han
förstod i hög grad konsten alt göra lideu angenäm för sina gäster. På dessa
improviserade soiréer samlade sig kring hans piano en liten men utvald skara af de
snillrikaste personer. Der såg man Ueiney den blixtrande skalden och humoristen;
bredvid Heine salt Meyerbter, som med särdeles intresse tycktes fasla sig vid Chopin’s
etheriska musikfantasier. På något afslåud från dessa tväune sågs sångaren Adolph
Nourrit, denne Pariserpublikens synnerliga gunstling, som med den renaste kärlek för
konsten, slutligen skulle duka under för ett olyckligt öde. Den intressanta tonsätta
och pianisteu Hiller, en af Chopin’s förtrognare vänner, och genom sin talang/jned
denne befryndad; Eugene Delacroix, den geniala historiemålaren; Mickiev>icz± no
dens Daote; den åldrige, lärde statsmannen iViewceieicz, — båda dessa
sed uåW; v V- j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
