Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drag,
vedersakare ej visat sig ega. Ingenting är fördelaktigare för en förkättrad storhet än
zeloternas försök alt göra saken bättre, och dessa hafva äfven här ej uteblifvit.
Verl-den har nu åt en Icfvande personlighet eguat den lager, som vanligen först plägar
beviljas hans stoft, under det han ännu fortfar alt öka den med friska blad. Hvilken
konstälskande frcmling vill lemna Nordtysklands hufvudstad, ulan a|t hafva sett den
man som klädt historien i toner?
Sedan jag sålunda af konstnärens förläggare, herr Schlesinger anmälts genom ett
bref från mig (han mottager nämligen inga oanmälda besök) erhöll jag Irån Meyerbeer
en förbindlig skrifvelse, hvari han bestämde tiden då han ville se mig. Följande dagen
begaf jag mig således till Pariserplatsen. der han bor under sitt vistande i Berlin.
Sedan jag uppgifvit mitt namn, infördes jag genast.
Der stod nu Hugenollernas sångare — en liten liflig och gladlynt gubbe, med
uttrycket af kraft och skarpsinnighet i sitt väsende, med en lika fin som okonstlad
umgängeston. I hans markerade ansigle framträder isynnerhet ett djerft humoristiskt
hvars fåror tyckas dölja dessa fantastiska andar, som i Roberts och proleteus
natlstvcken halva förtrollat verldcn.
Meyerbeer är ingalunda, såsom många af hans landsmän, de ideala theoriernas, ulan
den lefvaude praktikens man. Han ville noga lära känna musikens lillslåud och de
musikaliska förhållandena i Stockholm och förvånade mig genom sitt öppna sinne för allt hvad
som i musikaliskt och litterärt hänseende kuude äga något om än blott medelbart
intresse.
”Sverge,” yttrade han bland annat, ”äger för mig ett särskildt intresse: min gamle
lärare, abbé Vogler — jag studerade jemte Weber hos honom — Vogler talade alltid
med stor förkärlek om Sverige, berättade om den glada tid han der lefvat, och om de
sköna nationalmelodierna !*
”Ja,” svarade jag, ”gästfriheten har alltid varit en svensk kardinaldygd, och Voglers
namn forllefver ännu hos oss i stor pietet.”
SamtaleL föll ock på Kongl. Musikaliska Akademien, Musiktidningen, offentliga
musikaliska inrättningar, symphoniconcerter, operan, sångarne — här yttrade han: ”en
anekdot måste jag berätta er. Vår förre minister i Stockholm sade rnig för många
år sedan: ”vet ni/ jag har hört er Alice sjungas i Stockholm af en helt ung flicka,
men med ett ullryck, en känsla — hon heter Jenny Lind; kom ihåg detta namn, ni
skall nog åler en gång få böra del.” Och hur har det inte träffat in ! hvilken
underbar talang äger hon icke!”
M:ll Michal hade han hört under hennes vistande i utlandet, och m:II Andrée, som
jag nämnde erinrade han sig hafva hört omtalas med loford, dem jag i alla
hänseenden bekräftade.
Han påminde sig alt Vogler berättat det han en gång för Stockholm hade
com-ponerat en kyrklig chör, som började med ett qvartsextaccord (det bekanta Hosianna);
jag försäkrade honom alt den äunu hålles i stor helgd och årligen på en viss
högtidsdag uppföres i kyrkorna. Delta gaf anledning alt vidröra den andliga sångens kultur;
plötsligen sade han lifligt: ”ui reser väl inte före söndagen? ni måste lörst höra
dom-cbören!B
Jag betygade
jag redan hört.
in beundran af precisiouen och uttrycket hos dessa sångare dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
