Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§
angår, så igenkänner man visserligen i densamma på många ställen Ginck t. ex. i den
mästerliga qvarlctlen för 4 sopraner: ”6 chere et tendra amie!” i Narcisses aria:
”Je ne puis m’ouvrirn, i flere andra förträffliga arier och recitativer o. s. v. men
öfver det hela hvilar i alla fall cn viss matlighct och man skönjer föga nytt. Orätt
är dock alt kalla denna opera ett ”geringfiigiges Werk”, såsom åtskilliga Tyska
konstdomare betitlat densamma*, den är for ingen del obetydlig, ehuru den befinner sig på
en lägre ståndpunkt än storverken ”Orphée", ”Alceste”, ”Armide” och de begge
”Jphi-genierna”. Den var också det sista större arbete som den frejdade reformatorns genius
framalstrade.’
Gluck hade efter uppsättningen af denna opera ålervändt till Wien, hvarest
han tillbringade återstoden af sin lefnad i ett contemplatifl lugn, i angenämt nmgänge
med sina vänner och i njutningen af sitt välförvärfvade stora anseende. Imellerlid
fortgick det musikaliska kriget i Paris och framkallade många komiska scener, som
traditionen till en det bevarat.
Den förutnämnde Marmontel var en ibland Glucks förnämste motståndare och
O
begagnade med mycken ifver sin talang emot dennes arbeten. Men derfor blef han
också af Gluckisterne ofverhöljd med otaliga glåpord både på prosa och vers. Se här
ett af det sednare slaget: ’ ’*
”Ce Marmontel’ si long, si lent, si lourd,
Qui ne par le pas, mais qui beagle, ’
Juge la peinturc en avcugle
Et la musique comme un sourd.
Ce pedant a si solle mine
Et de ridieules bardé,
.
Dit quyil a les seerets des beavx vers de Racinej
Järnais seeret ne fut si bien garde?
Men äfven Gluckisterne ledo många nederlag, bland andra ett som var särdeles
komiskt. Sedan thealern i Palais Royal redan år 1763 afbrunnit, råkade den 8 Juni
1781, under representationen af Glucks ”Orphée” äfven stora operan i brand. En
samtida Fransysk poet begagnade denna omständighet till följande quatraiu:
vLa musique nous est fatale, ‘
Pour et contre nn se dechira. ’
Comment calmer tune et 1’autre cabale?
Gluck a fini par briller /’opera? ’ ’
Sedan operahuset sålunda afbrunnit, gaf man två gånger i veckan concerter uti
Tuilleriernas stora sal och vid en al dem aunonserades en aria af Gluck. Före
densammas begynnelse aflägsnade sig ur salen Glucks motståndare, hvilka affekterade alt
ej vilja höra den. Hans anhängare deremot, uppretade genom slik skymf, applåderade
som galningar, men måste till sin blygd erfara att de den gången lått, hvad man kal-
| t ^ | ^ i | I • jø • * I | *
lar, om bakfoten; ty den aria som gafs var icke af Gluck, utan af Joinelli och hade
till på köpet i Italien blifvit uthvisslad. Orsaken till deu skedda mystifikationen
förtäljer ej historien.
Några ha förmenat att Gluck under sin vistelse i Wien varit den unge Mosart
obenägen och med afundsamma blickar följt denna, alla andra fördunklande atjernas
• I
I i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
