Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmärka alt han till dessa sånger inåste uppfinna ett nytt instrument. Del är svårt
att om berörde sånger efler Glucks foredragssalt lemna ett tydligt begrepp: dc tycktes
nästan nlllid vara declamaloriska, sällan ensamt melodiska. Det är en oersättlig
förlust alt konstnären ej upptecknade dem: man hade genom dem säkerligen på det
fullständigaste lärt känna den store mannens egendomliga snille, då han dervidlag på
intet sätt band sig vid den nyare scenens ocli sångarenas anfordringar, ulan, i allo
fri, följde sin höga genius, på del innerligaste genomträngd af den store skaldens
likartade ande."
"Hade Reictiardt kunnal längre lid dröja i Wien skulle han säkert användt sina
bästa kfrafter för all försöka sälla dessa sånger på papper; ty alt den af ålderdom
och krämpor försvagade mästaren sjelf skulle lörmå det, derpå var ej mer alt länka,
och hans Wiener-omgifning syntes nog likgiltig derfor."
"I Glucks rum hängde den sköna, i naturlig storlek af Duplcssis i Paris målade
oljefärgstafla, som så skönt och sannt framställer den inspirerade konstnären med
himlen i ögal, kärlek och godhet på läpparna. Denna tada blef sedermera af Glucks
enka skänkt ål K. K. tafvel-galleriel. Reinhardt hade knappt yttrat en önskan alt
äga en god, trogen copia af den sköna målningen, innan Gluck ganska vänligt lofvade
honom en sådan. Inom få månader anlände den oekså lill Berlin jen/le en förbindlig
skrifvelse från den slore lonsältaren, och blef sedermera den förnämsta prydnaden i
Reichardts landlliga hem."
"Onder aftonen af den förut nämnda dagen äfvensom morgonen derpå samtalade
Gluck med sin gäst helt allena i sin kammare och ämnet för samtalet var lians vistelse
i Paris och hans der uppförda arbeten. Han kände denna stad och dess invånare på
det nogaste och talade med äkta ironi om huru han med häusigt till deras inskränkta
musikaliska begrepp och deras, del oaktadl, ganska stora anspråk behandlat och
begagnat dem på det bouoin egna storartade maneret*). Reichardt måste lofva honoui
all så snart som möjligt, medan ännu några säkra traditioner från hans fordna
ledning fortverkade, se och höra hans operor i Frankrikes hufvudslad. Gluck gal äfven
löfte alt anmäla honom hos sin bäste vän, Baillv du Rollel och att förse honom med
flere andra reeoinmendationer, om han sådana önskade, for alt i Paris lå höra hans
derstädes ännu i lif varande operor.”
"Oin aftonen hade Gluck under samtalets liflighct också emotlagit en inbjudning
af Reichardt alt följande morgon resa in till staden och der med honom spisa middag,
till hvilken Reichardt tänkt inbjuda llicaterdircklören Schröder och den aktade
kapellmästaren Kruus från Stockholm. Denna idé oroade dock genast den bekymrade
husmodern och då hennes man följande morgon kände sig mycket trött efter den före-
- • I
gående, ovanligt lifliga, dagen, under hvilken promenader både till lots och i vagn
blifvit företagna, så satte hon sig emot denna plan på det ifrigasle."
"De begge konstnärerne skiljdes från hvarandra med de hjcrtligasle känslor,
hvilka i synnerhet smärtsamt gjorde sig gällande hos den resande, som väl icke vågade
hoppas all någonsin mera återse den herrliga gubben.”
Glucks sista lefnadsår medförde för honom ålderdomens vanliga följeslagare,
sjuklighet och svaghet. Oaktadl flerfaldiga plågor, för hvilka han var utsatt, hvilade
*) Jcmför tivad vi ofvan sagt: att Fransmännen just genom Gluck lärde sig musik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
