Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varande musikaliska förhållanden, då den falska sentimentaliteten spelar en så sorgligt
öfvervägandc roll, kan ofvan anförda glädjande faclum af oss icke nog högt skallas.
Vi känna oss uppfordrade all i sammanhang härmed yttra oss Öfver den del af
det lechniska arbetet, som pä ett sannt musikaliskt sätt gifver sig tillkänna endast der,
hvarest verklig talang, snillrik reflexion, samvetsgrannt studium af effekter och roulin
finnas hos individen förenade; vi mena orcheslralionen.
Framträder nu en ung componist i offentligheten med ett förstlingsarbete, deri
nämnda egenskaper på det mest lysande sätt göra sig gällande, och deri en rutin ger sig
tillkänna, den der blott efter otaliga försök slår alt vinna , och den man följaktligen
är berättigad alt fordra endast af en tonsättare, som redan på offentlighetens forum
upplrädt med många och olika produktioner, så låta sig under sådana augurier de
skönaste förhoppningar knyta sig vid framliden, och det land, som i sitt sköte äger
en sådan talang, har skäl alt af honom vänta det bästa.
I detta hänseende stå symphoniens alla fyra satser au niveau med hvarandra.
Fylligt och kraftfullt klingande, är derjemte allt klart och genomskinligt; aldrig blir
något instrument försummadt på bekostnad af ett annat, utan alla blifva, likasom barnen
af en god fader lika kärleksfullt och omsorgsfullt behandlade; dessutom råder i delta
verk ett så ädelt, konstnärligt förhållande, hvilket återigen, förnämligast i instrumenta-
• , ■ •
tomhet eller monotoni och lika så litet
tionen ger sig
iänna derigenom, alt
aldrig
A
något ny-Italienskt messingsqvacksalfveri låter sig förspörja. Denna ädla hållning,
förnimbar såväl i de milda behagliga, som i de kraftiga yttringarna, måste alllid på
åhörarne göra del friskaste intryck.
Likaså herrlig är eonceptioncn i motivernas bearbetning. Efter en vältänkt, kort
jnjedning af valdharnen, Ii vilka ensamt angifva dominanten med qvinlen och oelaven,
ch hvarvid sisla fjerndelen, om vi icke missminna oss, blir markerad genom ett
pizzicato i fagolterna, vinloncellerna och elt kort pukslag, börja violinerna Allegrot
(| takt) med det elegiska och milda lliemat, som i enlighet med sin natur, alltjemt
är hållet i samma veka och flytande ton. Erinrar den straxt derpå inträdande
mellansatsen här och der om Mendelssohn, så är detta intrvck dock blott helt flvkligt och
7 • • C?
blir snart åter utplånadl af den sjelfständiga stil, som egentligen karakteriserar denna
sats, och som från början till slut låter förnimma sig så flytande och afrundad, alt vi
icke kunna befria oss från den tanken, alt densamma undgått den musikaliska
ffn-hyfllingen och blifvit framställd sådan den ursprungligen framgick ur tonsättarens fantasi.
Med samma milda valdhornstoner, som inledningen började, slutar ock allegrot; en
skön ram kring en skön lafla.
1 det derpå följande Alegrcttot (} takt, A-moll), utvecklar componisten ganska
lyckligt iunna musikaliska contrasler jemte en så frisk humor, att denna sats städse i
måste göra det mest lifvande intryck. Den tvänne gånger återkommande, högst
humoristen trion med sina pizzicato-slallen, och med sina derpå följande svneoper i
violinerna, iivilka i gemensam stegring sluteligen upplösa det hela i gladt jubel, contrasterar
gen^n ‘sin trefjerndels-taklart förträffligt med hufvudthemat, hvilket vid sitt sista
uppträdande i det i början fördröjda tempot, genom sill svårmod sätter en gräns för den
nyss förut så uppsluppua glädjen, och så småningom aftynar, i ett försvinnande
pianissimo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
