Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 16.
1857.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
5:e Årgången.
Stockholm.
14 April
Samtal med Tlieaterdirektöreu Ringel ha nit.
(Forts. fr. N:o 13.)
*Men publiken’*, sade jag, "yttrar ju sitt missnöje öfver stycken, hvilka icke ha fri
något mera betydande eller varaktigt värde!"
"Ganska riktigt, — det gör det goda publikum till punkt och pricka. Det vill ha
classiska stycken; men då dessa gifvas, infinner det sig icke. Publiken klagar bittert
öfver konstnärernas fordringar, men det är bevisadt, alt ingen har större fordringar
_ 4 •
än publiken sjelf. För sina par Riksdaler om året tillmäter sig hvar och en
rättigheten att vara vår nådige och stränge herre. Jag, på den plats jag innehar, beräknar
tusentalet, och de som betala eller icke betala. Just de, hvilka högljudast ropa på
elassisk spis, infinna sig högst sällan dä den beslås. Jag kannetomilt lolk! Mera ofta
studerar jag publikens spel än mina egna skådespelares. — Det är ingen brist, i
verl-den på goda, förståndiga ^nenniskor. n.b. som individer betraktade $ tagne i mängd åter,
bilda de en oförnuftig hop, som ingenting kan liRräknas. All aktning för individen!
Publiken öfver hufvud tagel föraktar jag grundligt. Jag vet alt jag icke är dess
gunstling; att man bespottar mig, — men låt mig en gång koumia härifrån, så skall ni få
böra ett helt annat omdöme öfver mig”.
Hans anletsdrag antogo, dä han yttrade detta, ctl Iriumphcrande uttryck. Vårt
samtal kom derefter att vända sig kring publikens tanka om Skådespelarnes stora fåfänga,
och huruledes den i saminanlefnaden förnämligast röjer sig genom deras sätl att skicka
sig och i deras klädedrägt.
”Denna skådespelarnes fåfänga”, sade han, ”är icke större än fåfängan hos hvarje
annan konstnär, likasom i grunden fälärigan hos de aldru flesta menniskor. Ve den
skådespelare, som icke är låfångl Hvad skulle blifva af honom, om han icke på thealérn
iakttog en nobel, yltre representation, ett bildadi uttal o. s. v.? Detta är det första som
af honoin fordras. Hvarje hans steg, rörelse, ord, ar hemfallet under regissörens
och publikens critik. År det underligt, om han äfven utom lhealern iakttager det af
honom sluteiigen tillvunna herraväldet öfver sin kropp neb sill uttal? Man kallar det
fåfänga hos houom, livad 9om i sjellva verket är en andra natur*.
•Nå, men afundsjukan, som röjer sig vid utdelandet af rollerna, och hvarom så
myckel talas, hvad säger ni derom?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
