Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båda fraserna är betydelsefullt och bör icke förbises. Hennes första utrop innebär en
blandning af nyfikenhet och rörelse, uttryckt med ett naturbarns hela naivetet och
känslighet ; först i ti(isln\ moment inträder det martialiska lynnet, som väcker en viss
blygsel öfver hennes visade vekhet och framkallar kärneden. lakttages icke denna finess,
så blir situationen onyanserad och något grof. ,
Kort derefter inträffar det ögonblick, då Marie efter läsningen af sin fars bref
samtycker att följa sin tant. Detta moment är af stor betydenhet, emedan det bryter den
egenvilliga flickans trots och sålunda bildar en karakteristisk öfvergång. Denna
öfver-gång behöfver markeras något mera. Marie bör med bruten stämma utbrista: "Ack,
min fru”! kasta sig i markisinnans armar och dölja sitt ansigtc vid hennes bröst; i
denna situation förblifver hon några ögonblick till dess hon hunnit hemta sig. Denna
vekhet i liflig motsats till den förra trotsigheten innebär ett karakteristiskt drag och
skall ej för fela sin verkan*).
1 afskedsscenen (sista scenen af första akten) kunde grupperingen vara något mera
utvecklad. Marie, som befinner sig midt på proscenium, trycker handen på de främsta
soldaterna, hvilka altorka sina tårar; på ena sidan ser man Tonio, som omfamnar en
medlidsam krigare och döljer sitt ansigle vid hans bröst; på andra sidan markisinnan;
soldaterna bakom gruppen slå så, alt de bilda en fri plats, hvaruli Ilortensius irrar
omkring och hvarur han förgälves söker hitta ut.
Uli terzetten i andra akten (med romansen) bör markisinnan ej spela på ett
modernt piano, ulan pä en klavccin; detta höjer den komiska elTeklen, helst om hon
trakterar det med ett visst ellertryck, och passar ej illa for en dam de fanden regime.
Vid markisinnans sång kunde en förstärkning af Sulpice’s ironiska förtjusningsulbroll
ej skada; och Maries trilskhel vinner en ytterligare komisk relief, om hon lyktar sina
burleska passager med en drill, slutande’ med ett språng upp till oktaven, och samtidigt
dermed slungar stämman upp i luften, dä den uppfångas af den bakom slående Sulpice
Alt kasta stämman på golfvet eller på en stol, såsom här vanligen brukas, medför ingen
eftekf. ’ ’
Den förr merendels uteslutna terzetten i andra akten (mellan Marie, Tonio och
Sulpice) iir måhända operans i musikaliskt hänseende mest lyckade nummer, och har
nu med dess större fördel återtagits, som den utfördes gauska värdadt. Efter
densamma skulle ett lifligare spel, en ferm ar c dialog (talad [Ä en gang) icke vanpryda
den scen, då Marie och Tonio taga sergeantens biträde i anspråk.
Ofvansläendc ånmärkningar åsyfta icke att nedsätta det förljenstlulla sätt hvarpä
operan gilves på vår scen, men väl all ytterligare något lyfta detsamma. För att ej
pryda oss med fremmande Ijedrar, nämna vi att dessa erinranden äro grundade på del
sätt hvarpä operan gilves på Opéra-eomique i Paris, och hvilket dess heldre torde
innebära det lätta mönstret, som verket är skrifvet för nämnde scen. fV. B.
Underrättelser frän In- och Ulandet.
Stockholm. M:ll Beata .hivinyius gaf sisllidne Tisdag en Soiré i de la Croix?s
salong. M:ll J. är ingen ny foietecise i våra konsertsalar. Hon bar i alla tider\un-
*) öfversdttningrn har: ’»Ark, min fru! miu taol !« de båda sista orden lidra utgå. Originalet har
ock (åtminstone lor scenen) endast: ».-/A madame/»
#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
