Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärjungar anstränga sig all frambringa de vidunderligaste toner. Slulligen
bemärker läraren lians sysslolösa hållning och frågar efler den felande klarinetten. På
dylika loga grannlaga frågor följer gemenligen inlet svar; och så förgick tiden. Då
lärjungen en gång helt saktmodigt lät böra en önskan att få elt instrument, visades
han till ordning. Sa förOölo 8 år — den vanliga lärotiden — och Iwan flyttas såsom
andre klarinettist till teaterorkestern. Här tinner han väl sin notställare och sin stol:
men älven här var ingen klarinett, ty instrumentet skall åtfölja musikern från
konservatoriet. Nu börjar eu angenäm tid för Iwan, som hvar afton får roa sig på teatern.
Efler sex är befordras han till förste klarinettist, emedan lian är i tur; och som han
älven här samvelsgraunt gör sin pligt — d. v. s. influner sig punktligt — blir ban
slulligen pensionerad med en lifstidspension af 4,001) pappersrubei, till belöning lör sin
Ijeust såsom klarinettist utan klarinett.^ — Se non é vero, é ben trovato.
> (Örebro Tidn.) .
Eii tysk resande berättar följande om operahuset i Philadclphia: "Det första, som
träflade mina blickar, då jag inträdde i försalen, var ett porträtt af Beelhoveu. i Jag
måste tillstå all jag hittills aldrig sett det på clt dylikt ställe: mau hade uemligcn
målat det i kassafönstret. Om del nu skulle tjena lill alt öfvervaka kassöreo, eller «—
i händelse sådant icke vore behöfligl — erinra bonom om konstens högre intressen,
eller ock alt gilva publiken en försmak af livad den inne i salongen hade att förvänta,
är ännu eu outredd hemlighet. På miu Iråga hvarlöre icke äfven Mozarl erhållit eu
plats i fönstret, svarades alt bilden egeulligcit skulle föreställa Mozarl, och att det
eudasl vore alt tillskrifva en förseelse, om den råkat likna Bcethoven mera än man
hall för afsigt.”
Mallheson gifver i sin nyeu-erö/fnetes Orcheslern (1713) följande skildring af den
lidens ouvertyrer, hvilka äro hållna i den af Lullv uppfunna stilen: ”Bland alla
pierer, hvilka instrumentalter cxccuteras, bibehåller säkerligen per majora dcu så kallade
ouverturen sitt præ. Dess egentliga plats är vid begynnelsen utaf en opera eller elt
skådespel, ehuru man äfven använder den Iramlör suiter och andra cammarsakcr. Vi
%
hafva fransoserna alt lacka för dess invention, hvilka också aidrabäst lörslå att
förfärdiga densamma. En ouverture har fåll sitt namn af ordet öppna, upplåta, emedan
den likasom upplåter dörren till suilerna eller andra påföljande stycken. Den vidlål
hufvudsakligen tvenne afdelningar, hvaraf den förra har en egal takt, vanligtvis
två tvaendels, derjenile medförer elt något friskt, uppmuntrande och tillika cleveradt
väsende, samt bör vara någorlunda kort och väl allattad och merendels ej admilterar
mera än högst två cadeucer. Den senare delen består af elt efler componistens fria
invention inrälladt brilieraude ti:cma, som antingen kan vara en regulair eller
irregu-lair fuga, eller ock en blott, ehuru liflig imitation. De flesta fransyska ouverturerna sluta
efter allegrot eller ouverturens andra del, åter med ett lentement, eller allvarsam sals;
men del ser ej ut som skulle denua fa^on finna många adhuevenicr."
––- ,i ’ - ■ ■ ■–-■■ ■ — - ■■ — * – ..■■■■■■ —
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 185 7.
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
