Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omöjligt. Icke vet jag ora jag förljenar mästerskapets pris i den grad som det erkänts
mig; men det vet jag, Philip, alt konsten frän dess lörsta början fortskred, och alt
dess tempel ännu icke är fuiländadt. Skall det någonsin bli del? jag tror del icke,
ty jorden är ej fulländningens hem, och det är just den oändliga mångfalden uti del
ständigt nya hos konsten, som utgör kännetecknet på dess eviga, gudomliga ursprung."
Samtalet afbröts här genom en knackning på dörren. Tvennc välklädda herrar
• •
inträdde och frågade efter herr hoforganisten Bach.
”Jag väntar sjelf min son livarje ögonblick ’, svarade Sebastian och frågade om
han kunde uträtta herrarnes åliggande? dessa svarade att de voro hoforganistens
vänner och ämnade här afvakta hans ankomst. Utan omständigheter logo de plats, och
Sebastian, som ej misstänkte något, gjorde likaså och sökte inleda ett lämpligt samtal;
men de båda fremmande personerna svarade enstafvigt och i en föga uppmuntrande lon,
hvarfore en paus inträdde och Sebastian såväl som Philip hjertligen önskade att
Friedc-mann snart måtte återkomma. Men Friedemann kom icke; dereinot hände efter en
stunds förlopp att dörren häftigt upprycktes och pagen, herr von Scherbitz, inträdde.
••
”Bon soir”! ropade han, i det han kastade en skarp blick på de fremmande
her-rarne, Ii vilka vid hans åsyn beslörta sprungo opp.
"flvem har jag den äran —?” frågade Sebastian, något förundrad öfver pagens
häftiga inträde.
"Von Scberbilz"! var svaret, "page i Hans Majestät konungens och kurfurstens
tjenst, och en vän till er son Friedemann, förutsatt att ui är den gamle herr Bach.”
”Visst är jag det”, svarade Sebastian leende. "Min son lär snart vara här; dessa
båda herrar — likaledes hans vänner — vänta honom älven."
”Vänner?” upprepade Scherbitz, ”Friedemnnns vänner? verkligen?* — Man ställde
sig tätt framför de båda herrarnc, hvars förlägenhet tilltog med hvarje sekund och
hvilka ej förmådde lyfta blicken. En stund stod pagen så framför dem ulan alt säga
ett ord; slutligen afbröt han den plågsamma pausen och yttrade ironiskt: "Messieurs!
oakta dt den skvndsamhct som hans excellens funnit för godt att anbefalla er, har ni
ändå kommit för sent och är här temligen öfvérflödiga. Adieu således, Messieurs! en
vördsan» helsning till er herre från herr von Scherbitz! och säg honom äfven alt
hoforganisten Bach sitter i god ro hos Siguora Hasse, och att jag sjelf fört honom dit och
hos Hans Majestät pligtskyldigst anmält mitt pagestreck och redan erhållit förlåtelse
derför."
De båda herrarne aflägsnade sig skyndsamt ulan att säga ett ord; pagen kastade
sig skrattande i en länstol.
Den gamle Bach, som ej begrep något af alltsammans, stod förvånad och villrådig
midt i rummel och såg frågande på sin Philip, som med bestörla blickar betraktade
pagen.
Ändtiigeii upphörde Scherbitz alt skratta, steg opp, nalkades den gamle och sade
allvarsamt och med synbar vördnad: "Förlåt mitt besynnerliga uppförande, herr
kantor, jag skall förklara det jemlc mycket annat. Jag har mycket all meddela er, men
blott er; det beträffar er son Friedemann —”
"Min son?" — "Min bror?" utropade Sebastian och Philip pä en gång — "livar
är han ?" ’ * ’ ’• ’ •
# t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
