Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
27
Jag tog upp den fallna hjältens verktyg och
började arbeta. Jag gjorde det för min egen skull men
även för en medmänniska, och se nu lättade det. Jag
bad en bön för varje blek, jag suckade till Gud för
varje trappa, att jag måtte befrias från att hata dem
jag älskade. Jag bad om ädelmod eller åtminstone
kraft att visa ädelmod. Jag lovade Gud att ofta skura
trappor, om han ingav mig kärlek till människorna.
Folk gick upp och ner, somliga kommo rakt på
mig, som om de ämnat trampa på mig, om jag inte
vek undan, andra veko åt sidan och sade: godmorgon,
eller: förlåt. Man får en ny syn på människorna, när
man bara träffar deras fötter. Det var som om de
talat till mig med fötterna. Fötter upphöra att vara
självfallna och ointressanta. De ge upphov till en hel
massa tankar. Man får en förnimmelse av att vara
jorden själv, alltings golv, som alltid blir trampad,
stundom spottad på och så sällan kysst.
Ett par stora fötter stannade bredvid mig. De hade
nyss gått förbi mig uppåt, nu kommo de ner igen
och voro förargade. Jag blev skrämd av dem därför
att de voro så outsägligt stora.
Högt, högt uppifrån frågade en röst med tonfall
från min egen landsända: Var bor fru Magni?
Jag skakade bara på huvudet, ty jag ville icke röja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
