Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
31
skulle hon tiga och lämna mig. Intetdera vore särskilt
trevligt, och jag var glad, att hon tydligen inte sett mig.
För att beveka mitt samvete något, gick jag in i
en blomsterbutik och utvalde några blommor till
hennes födelsedag, i det jag antedaterade min
lyckönskan. Så fick hon tro att det var
Säg-det-med-blommor, som slarvat.
Det gick dåligt med leken att vara vänlig. Jag gick
in på posten och smålog mot en postexpeditör, hälsade
artigt, skrev rätt på blanketter, lämnade jämna pengar,
ingenting hände. Då blev jag så förtvivlad, att jag
flög på en pojke på gatan och frågade, om han ville
gå på bio. — Det gör man på kvällen, sade han, och
då vågade jag inte ge honom pengar till biljetter.
Min enda verkliga chans denna dag fick jag i
slaktarboden i huset, där jag bor. Samtidigt med mig
kom in en dam, som absolut ville ha njure, hennes
man kunde inte leva utan njure. Så bra, här finns ju!
sade hon. Med en bönfallande blick på mig,
förklarade slaktaren, att dem hade damen här beställt redan
på morgonen. Men i morgon ska hovrättsrådinnan få
hur många som helst, försäkrade han.
— Tag mina, sade jag och gick. Jag var rätt nöjd
till sist. Inte alltid kan man med samma gest rädda
en slaktare och ett hovrättsråd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
