Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
59
— Vill advokaten åta sig en sån persons sak?
— Ja, sade hon, det vill jag, men — — —
— Säg inget mer, jag ska tala om alltsammans,
eller det mesta, tillade jag för mig själv. Jag var så
naiv ännu då, jag trodde det fanns något man fick
behålla för sig själv.
Och så försökte jag förklara hur det var med det
där julfrämmandet. Jag berättade, att efter min mans
död en ung man kommit till mig och förklarat, att
min man brukat understödja honom, emedan de voro
nära släkt.
— Sådana kommer alltid till förmögna änkor, sade
advokaten.
— Jaså, sade jag, ja det kan väl hända, men den
här var dessutom konstnär och värd att understödja,
sade han själv. Han fick göra sig en ateljé av ett
vindsrum ute på Stenbro. Därmed skulle det räcka
enligt min avsikt, men han skrev till vänner i
Stockholm och Paris och berättade om mecenaten (den rika
och dumma käringen) på Stenbro. Och så kom det
flygande sparvar från alla håll, fräcka hungriga
sparvar, som jag roade mig att kasta smulor åt och
sätta upp kärvar till i vinterkylan.
— Var där möjligen en, som hette Brorson, frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
