Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
77
Det var ett sirligt knoppande körsbärsträd, men
anonymt. Då förstod jag att det icke kunde vara från
stadsfogden, ty så förtroliga äro vi ju icke, som
väl är.
Det måste alltså vara svar på telegrammet, det var
ju utan underskrift som detta.
Han skulle naturligtvis inte ha skickat mig det,
han borde ha hejdat sig vid tanken, att det kunde
vara mig en svår frestelse. Men män hejdar sig väl
inte vid en sådan tanke, kan jag förstå.
Medan jag gav det vatten, erinrade jag mig, att det
var på dagen ett år sedan vi träffades första gången.
Och nu visste jag inte vad jag skulle tro. Kunde det
vara en känslosam gest för ett minnes skull?
Omöjligt, nej, icke alldeles omöjligt.
Jag betraktade omslaget från blomsterhandeln och
stred en svår strid med mig själv, om jag skulle ringa
dit. Jag gjorde det dock icke, men nämnde i
förbigående för fru Lundström nästa morgon att kortet,
som skulle varit med, var borttappat. Och det behövdes
inte mera, hon var redan samma eftermiddag
tillbaka och förkunnade, att dom som var mindre än
fruns kosta arton kronor, och att det varit en stilig
herre med grått hår, som köpt det, men något kort
hade han inte lämnat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
