Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
87
det gjorde en sådan himmelsvid skillnad vilken kvinna
det var, men det gör det nog inte.
Underbara voro för oss båda dessa resor i ett
främmande, okänt människoliv, mötet med en färdig
människa, med allt vad märkligt det betyder. Vi sågo
varann ibland in i ögonen med en outtalad fråga:
är det du, nykomna, okända, som skall ge mig
ersättning för vad jag förlorat och dessutom det jag
aldrig ägt?
Jag vet inte om öppenhjärtigheten föddes ur en
ännu icke erkänd lust att äga varann, eller om ur
lusten att äga varann föddes öppenhjärtigheten, jag
har aldrig spekulerat över vem det är av kropp och
själ, som leder eller vem, som följer.
Men jag vet, att min man och jag under åren blev
svalt förbehållsamma och konventionella mot varann
som syskon. Den kunskap om varann vi fingo genom
ständig sammanvaro hade intet av den förtrolighet,
som skapas av den närmsta närhet i världen. Vi visste
vad den andra skulle säga och göra, men vi lämnade
alltid själens insegel obrutna, ja, även in i döden.
Jag har hela tiden haft ett litet hemligt sår över
att jag så genast och gärna blev Georgs väninna. Men
det var inte för min mans minnes skull utan därför,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
