Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
ELIN WÄGNER
bekymrade mig ett ögonblick över de ungas hållning.
Det var alltså värt att läggas för hans fötter, detta
hus, och då betydde allt annat föga.
Jag gick som på luft, inga hinder funnos för min
vilja, ingen oro, inga farhågor.
Vi åto middag sedan hos honom och diskuterade
bland annat byggnadsplaner. Det var nu klart, att
vi skulle ha sanatoriet gemensamt. Att det skulle bli
allt annat också genom hela livet, tog jag för givet.
Jag tog också för givet utan att veta något, att han
var en skicklig läkare, vilket han händelsevis är. Det
ska vara ett fruntimmer för att bära sig så åt.
Han måste i alla fall ha undrat litet över att jag
tog svårigheten med barnen så lättsinnigt, ty han såg
betänksam ut, när jag sade: —- Dem bygger jag en
villa åt, så är den saken klar.
— Gör upp med dem så fort som möjligt, sade han.
— Ja, det skall jag göra i morgon.
Det blev ett fruktansvärt uppträde. Först kom
Astrid, flödande över av tårar över att hon icke hade
någon mor mera, ingen att anförtro sig åt och söka
tröst och hjälp hos just under denna tid. Jag tröstade
henne så gott jag kunde ändå, bjöd henne ut till mig,
försäkrade att det skulle gå bra och inte bli svårt,
såvida hon bråddes på mig och min släkt. Men verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
