Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG 137
är jag sån, att jag mutar och köper mig kärlek, kanske
är han sådan, att han tar emot.
Nu dödade jag för alltid dessa Göstas ord. Jag
grävde en grop åt dem, jag begravde dem och välte
en tung sten över dem. Av ömhet, av djup, tacksam,
lycklig ömhet hade jag handlat hela tiden, den
särskilda allt förstorande ömhet som kärleken ger och
som är ljuv för båda, så länge de älska, men som
omärkligt blir besvär och boja och fjäsk, när
kärleken gått, som gör allt vackert och självfallet.
Om jag bara haft lugn nog den gången att tänka
ut varav motståndet kom, som jag kände, så hade
det kanske gått bättre. Men jag förstod icke att
det kom av att jag gjort för mycket av situationen,
därför pressade jag den på ännu mer. På detta sätt
gjorde jag honom desperat, och då blir även den
hänsynsfulle grym.
Varför har man icke vishet nog att låta den
lyckliga stunden komma och gå, varför måste man
försöka spika fast solstrålen, som lyser upp ens vägg?
Vad har hela livet tjänat till, när man inte lärt sig
ens det?
Denna natt, tyckte jag, att det låg ett ljus in över
hans handlande och hans handlandes orsaker, så att
allt blev klart. Det var icke för min olyckas och van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
