Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30 april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG 219
Jag vet inte varför detta vanliga faktum föreföll
mig så sällsamt, när Astrid sade det.
Och så tog hon adjö helt flyktigt, ringde efter en
bil, begärde pengar av mig att betala den med och
reste i väg.
— Nå, jag må säga, sade Karola, att ni tar
varandra lugnt ni två.
— Tror du jag tar henne lugnt? sade jag. Ack,
Karola, det är min verkligt stora och förblivande
sorg, att hon inte blev gift med en av dina pojkar i
stället, som vi brukade tala om förr. Då hade allt
varit annorlunda.
Som jag sagt det, märkte jag att Karola, utan att
säga något, här satte en bestämd gräns. Den
gränslösa Karola. Hon kunde oegennyttigt glädja sig åt min
seger, ja, fast hon på så vis icke fick någon
bergkristallkrona. Hon kunde dela min skam, som hon
gjort i morse genom att hålla min hand, då vi stego
ur tåget. Men hon kunde inte ens i tankarna släppa
till en av sina pojkar, så föraktade hon tydligen
Astrid. Vänskap är kanske ändå icke gränslös, jag
får vända åter till kärleken igen.
Artur kom hem tidigare än vi väntat och hade med
sig en oerhörd rosenbukett från Salten. Att det bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
