av amerikanska penningmedel, vilka mer eller mindre uteblevo. Efter detta krigs slut diskuterades en omläggning av förbundet på en icke blott kristen basis. Då detta amerikanska önskemål på flera håll i Europa avvisades, blev följden förbundets upplösning år 1948. De båda världskonferenserna i Oxford och Edinburgh sommaren 1937 fattade beslut om en koordinering av Life and Work- och Faith and Order-rörelserna under ledning av ett Kyrkornas Världsräåd. Avsikten var att redan efter något år verkställa detta beslut, vilket en 14-mannakommitté med 7 ledamöter från vardera rörelsen fick i uppdrag att göra. 1938 hölls i Utrecht ett sammanträde, där rådets slutliga gestaltning och organisation planlades. Det andra världskrigets utbrott nödvändiggjorde emellertid ett uppskov med planernas realiserande. Under kriget leddes det ekumeniska arbetet av en provisorisk kommitté med sekretariatet i Genève som verkställande organ. Framför allt kom ett omfattande nödhjälpsarbete under ledning av ett särskilt departement att ta alla tillgängliga krafter och resurser i anspråk. Först i febr. 1946 kunde planerna på upprättandet av Kyrkornas Världsråd återupptagas på ett sammanträde i Genève med den provisoriska kommittén. Som ordf. fungerade presidenten för den franska protestantismen, d:r Marc Boegner, som efter ärkebiskop Temples frånfälle i okt. samma år blev den ledande mannen för det ekumeniska arbetet intill tiden för tillkomsten av Kyrkornas Världsråd. Man beslöt inbjuda kyrkorna att utse officiella delegater till ett antal av 350, vilka skulle utgöra den konstituerande församlingen. Delegaterna jämte suppleanter, särskilt inbjudna personer, representanter för Internationella Missionsrådet, internationella kristna ungdomsrörelser och hjälporganisationer m.fl., i allt omkring 1300 deltagare, samlades till världskyrkokonferensen i Amsterdam, den 24 aug.—5 sept. 1948. Huvudtemat för konferensen var: »Mänsklighetens kaos och Guds världsplan», fördelat på följande underrubriker: 1. Den univer- 729 EKUMENIK sella kyrkan och Guds världsplan. 2. Kyrkornas vittnesbörd om Guds världsplan. 3. Kyrkan och den sociala upplösningen. 4. Kyrkan och mellanfolkliga angelägenheter. Studiedepartementet i Genève under ledning av direktor Nils Ehrenström hade vidtagit omfattande förberedelser och framlagt ett digert material till belysning av alla dessa problemkomplex. Under konferensen beslöto enhälligt ombuden för de 147 vid konferensen representerade kyrkorna att upprätta Kyrkornas Världsråd. Dess konstitution fastställdes. Dess beslutande organ är generalförsamlingen, som sammankommer vart femte år och består av 500 delegater, varav 1/3 lekmän. Varje generalförsamling utser en centralkommitté på 90 medlemmar, vilken under de fem följande åren vid årliga sammanträden svarar för rådets verksamhet. Som verkställande organ tjänstgöra en exekutivkommitté på 12 medlemmar samt sekretariatet i Genève med dess skilda kommissioner och departement för olika verksamhetsgrenar. I Amsterdam valdes ärkebiskoparna av Canterbury, Uppsala och Thyatira, d:r Boegner, den amerikanske metodistbiskopen Oxnam och professor Chao, Kina, till rådets presidenter. Den gamle föregångsmannen i fråga om världsomspännande missionsverksamhet och kristna ungdomsrörelser, d:r John R. Mott, gjordes till hederspresident. Till generalsekreterare utsågs holländaren, d:r Visser’t Hooft, vilken under en följd av år varit Life and Work-rörelsens generalsekreterare och dessförinnan Studentvärldsförbundets. Centralkommitténs ordförande är biskop Bell i Chichester. Bland de kommissioner och departement, som f.n. äro verksamma inom Kyrkornas Världsråds ram må särskilt nämnas: kommissionerna för Faith and Order och för kyrkornas mellanfolkliga angelägenheter samt studie-, nödhjälps- och ungdomsdepartementen. Särskilda sekretariat ha upprättats för evangelisation och information. Sedan hösten 1948 utges kvartalsskriften »The Ecumenical Review», en värdefull källa till fortlöpande internationell kyrkokunskap. 730