- Project Runeberg -  Nu : månadsskrift / Årg. 2. 1876 /
52

(1874-1877) [MARC] [MARC] With: Johan Grönstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Februari - Carl Svenske, af författaren till en Framtidssaga - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52 »En sådan gudsnådelig pultron» fortsatte den förste talaren, »han påstod, verte-bleu, att vi spelade cinque et neuf om vårt folks välfärd — mon Dieu, och endast derför att vi vilja göra ett nytt fälttåg mot ryssen. Men jag skall lära honom att en annan gång blanda för mycket tokprat i sina predikningar.» »Meijersdorff har rätt», läspade en tredje, en medelålders man med pussigt, skinande anlete, »presterne och framför allt vår hög-vördige motståndare Juslenius, äro nu värre än sjelfva bondpopulacen — men quel bruit pour une omelette! Våra stridigheter börja snart öfverga till det löjliga. Vore det icke mycket bättre att en hvar i fred och ro stannade hemma i landet och öfverlem-nade åt rådet att ensamt råda och styra.» »Dumt käringprat» inföll Meijersdorff kort. »För att mon frère i lugn och ro skulle få uppöfva sina redan förut tillräckligt utbildade smakorgan, genom att resa landet ikring, för att inspektera sina vänners kök» — inföll en fjerde med tysk brytning, en storväxt man med slappa, glopiga anletsdrag och svarta mustacher, iklädd en blå rock med urblekta guldbroderier och en stor svart peruk. »Nej rörelse i spelet måste det vara, om vi hafva Sveriges ära och uppkomst till mål och vilja återtaga hvad som gått förloradt.» »Enligt min tro borde man icke först börja med tronföljden?» läspade den lille bleke. »Parbleu, mes amis», sade Meijersdorff, skrattande utan att fästa sig vid den sista talarens fråga. »Nu skall Schulenberg äfven söka värfva oss för sina stolta stor-magtsdrömmar genom att tala om Sveriges ära och uppkomst, men hur går det väl med dina egna Geschäft, och din stora passion, cher ami? Vi skulle ju alla varda delaktiga i denna nya Salbergsgrufvan såsom en välbehöfilig uppmuntran åt våra hittills öppna pungar? Hur var det mon frère? Vill icke prins Vilhelm löna sin trogne minister efter förtjenst»? »Taissez-vous Meijersdorff», sade den lille fete, eller för att nämna honom med hans rätta namn, hofjunkaren Jean Christophe Laforme. »Lemna hans affärer i fred, så att vi icke ett tu tre få ett nytt slagsmål på halsen. Jag skall i stället berätta för er en amusante nouvelle.» »Om kungens senaste bal en masque i Carlbergsparken», ropade alla på en gång, »men den nouvellen har du redan berättat för oss fem gånger.» »Nej bättre på min ära! Hör bara på. Lisette von X — Ni känna henne alla — en förtjusande söt och aimable varelse — kan ni väl tänka Er? — Hon har blifvit otrogen partiet.» »Pardon, intet raillerie», sade Meijersdorff häftigt afbrytande. »Fullkomligt allvar; på sista picknicken på Liljeholmen hade hon alla moucherna på mössidan. »En sådan nippertippa», inföll den lille bleke med en förnäm rynkning på näsan. »Hennes pappa började ju för icke längesedan såsom simpel skrifvare.» »Sant, mon ami, men nu har han arbetat sig upp till en så ansenlig bläcksudd, att han kan göra i politik hela veckan och hafva taffel med tio frikuverter hvarje måndag för sina mössvänner. Men — för att lemna pappa, — en af våra vänner — gör det samma hvilken, — som såg att ena halfvan af hennes förtjusande anlete var alldeles hvit, ville detta oaktadt bjuda henne armen till en angläs... och kan Ni väl tänka hvad hon svarade honom: »monsieur», sade hon med en impertinent snörp-ning på den söta munnen, »ser alltför väl att jag nu mera hör till min fars parti och torde derför behaga kasta sina blickar på någon annan dam och icke göra några ansträngningar för min ringa okunnighet.» Laforme sökte härvid draga i hop sina läppar till ett tyst skratt under det han med en mystisk blick såg på Meijersdorff och Schulenbergs anlete vardt aldeles pion-rödt af den häftiga ansträngningen att återhålla skrattmusklerna. »Lisette är ung och skön», sade Meijersdorff liknöjdt; »admirabelt väl växt, dansar, sjunger och spelar Clavecin excellent, har vett som en engel och det bästa hjerta, men — parbleu — hennes tokiga systers griller ha’ gjort henne tokig! Med min courtoisie på det hållet är det för länge sedan slut.» »Var det ingenting annat än min lilla otur härom dagen som du hade att berätta? Har du ej något annat af ditt tokprat att komma med? Hur är det, har kungens favorit valpat ännu ? Hur står det till med gubben Wrangels hjertklappning, som han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 27 18:33:49 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nu/1876/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free