207 som i synnerhet i början verkar otrefligt. Med ett ord, motiven äro ej synnerligen gifvande och hade åtminstone fordrat en öfverlägsen formel behandling för att komma till sin fulla giltighet. Deremot finnas ypperliga natur- och folklifsbilder inströdda öfverallt i berättelsen, som derför gör ett öfvervägande etnografiskt intryck och låter oss ana att förf:s erfarenheter, afklädda det novellistiska höljet, skulle varit än angenämare att läsa. Öfversättningen, hvilken säkerligen erbjudit ej få svårigheter, är, såsom man kunde vänta af en så skicklig hand, utmärkt. Engeström, Lars von, Minnen och anteckningar, utg. af Elof Tegnér. Första bandet. (Sthm 1876. Pris: 4 kr. 50 ö.) Säkerligen till öfverraskning för de flesta har detta arbete nyligen framträdt. Man kände af gammalt att Carl XIILs och Carl XIV:s utrikesminister var stor boksamlare och flitig antecknare; men att han äfven sysselsatt sig med att på sin höga ålderdom samla och anteckna sina minnen från en långvarig, hedrande och för fäderneslandet gagnerik lefnad var sannolikt ej bekant för många. Först i fjor då den berömde författaren Kraszewski i polsk öf-versättning utgaf en del af hans anteckningar, erhöll man kunskap om tillvaron af dessa; och det har nu genom hans sonsons medgifvande blifvit den nye utgifva-ren möjligt att meddela dem i deras helhet. Likväl må medgifvas att, sådana En-geströms minnen nu föreligga, de i ej obetydlig mån sjelfva utgöra ett samlar verk af stor förtjenst; ty utg. har ej blott redigerat och till stor del från franska öf-versatt hans handskrift, utan äfven mång-faldt riktat och belyst denna med utdrag ur författarens på många ställen spridda uppteckningar samt ur hans och hans sam tidas brefvexling, officiela arbetstycken o. s. v. Sådant arbetet i sin första del visar sig, kan det sägas bilda en mellanlänk mellan utarbetade memoirer och stödda anteckningar. Det eger derför hela de sena-res friskhet och uppträder icke med de anspråk som de förra, men företer dock tillräckligt sammanhang och likformighet för att låta läsa sig med nöje. Hvad innehållets värde vidkommer, är det ej lätt att i korthet yttra sig derom. På det hela förekommer det oss som om det anekdotiska och karakteriserande elementet varit hufvudsak för förf., och att hans anteckningar följaktligen hafva intresse egentligen som tidsskildringar. Någon ledande öfverblick af tilldragelserna har han ej syftat att lemna, och han inlåter sig derför ej heller i några djupsinniga politiskt eller filosofiskt-historiska funderingar. Under sina beskickningar i Wien, Warschau och London har han äfven varit en flitig iakttagare, och hans minnen ega således vigt äfven för utlandets historia. Sant är att mycket smått och jemförelsevis obetydligt följt med; men äfven detta kan i sin mån anses betecknande för er tid, i hvilken småsaker spelade en så stor roll på det politiska området. Utom ett väl skrifvet förord, egnadt åt framställandet af Lars von EngestrÖms betydelse som person och statsman, eger detta verk af utg. hand ett vidlyftigt personalregister, hvars utarbetande företett ej ringa svårigheter, i anseende till de många förekommande utländska namnen, samt en samling bilagor, för vidlyftiga att införas under texten. Delen åtföljes äfven af förf:s porträtt, ett särdeles godt kopparstick från förra århundradet, å nyo aftryckt, samt fyra färgtryckta planscher öfver svenska hofdrägten under det här omhandlade tide-hvarfvet. —EN. Den förälskade tordyfveln. (Efter Reinick). »En serenad jag hålla vill, Tänd, lysmask, din lanterna! Mig till tulpanen för, ty der En fluga bor, min hjertanskär, Hon hör min sång så gerna». Tordyfveln så, en sjelfkär narr, Med sprättig min han klär sig, Och, se’n han rocken putsat har Och glättat sina vingars par, Han strax på väg beger sig.