366 af förf, och refererades, men skulle enligt hans uttryckliga önskan ej offentliggöras så länge arkivarien vid Vatikanens arkiv, pater Theiner, lefde. Först efter dennes för ett par år sedan timade frånfälle blef det således utg. af Munchs »Samlede Af-handlinger» möjligt att införa uppsatsen i dessa, och tillika föreligger den här i särskild upplaga. Af det förbehåll förf, gjorde kan man förstå att han haft tillgång till källor och upplysningar dem vederbörande i Rom den tiden ej ville se allmänt spridda. Man skulle likväl bedraga sig, om man trodde sig här finna »hemliga historier» om påfvedömet i förhållande till norden. Deremot äro de meddelade notiserna af ganska pikant intresse i hvad rör redogörelsen för påfvarnes kansli och dess vidsträckta göromål, i det man här får en inblick i den politik de följde och de medel de brukade för att stadfästa sitt herravälde öfver verlden under den senare medeltiden. Förf, har nämligen uteslutande sysselsatt sig med regesterna från slutet af 13:de till början af 16:de århundradet, då de föregående och efterföljande ej omedelbart röra nordens historia. Den innehållsrika afhandlingen åtföljes af tre facsimiler. Ridderstad, C. F., Samlade skrifter. Häft. 1 och 2. (Linköping 1876. Pris: 1 kr. häftet.) Att vid sjutio års ålder begynna utgif-vandet af sina »Samlade skrifter» bevisar i våra dagar åtminstone anspråkslöshet. Ty eljes blifva vi mer och mer vana vid att finna författare redan vid mannaålderns midt, om ej förr, vidtaga den åtgärden. Och dock har för visso Carl Fredrik Ridderstad mycket mer att bjuda än de flesta som nu uppträda på den vittra skådeplatsen. Ej blott är omvexlingen och rikhaltigheten stor: vi erinra om de historiska romanerna »Drabanten», »Fursten», »Svarta handen» m. fl., om åtskilliga nu-tidsberättelser, dikter, bland dem dramatiska, om hans aldrig mtgifna »Minnen» o. s. v.; men äfven innehållets värde måste sättas ganska högt i jemförelse med dagens mestadels tjäderlätta alstring. Ridderstad tillhör det stora skedet i vår litteratur under detta århundrade, låt också vara som epigon. Hans historiska romaner äro fäng slande genom en förening af frisk fantasi och noggrann kunskap om dén skildrade tiden, sådan den mycket sällan förekommit hos oss. Äfven om hans lyriska dikter ej ega stor egendomlighet eller en på finheter rik form, märker man dock alltid att de sprungit ur ett varmt hjerta, och att de äro uttryck för en personlig stämning. Hans dramatiska arbeten hafva ungefär samma förtjenster och brister. Hela detta galleri, åstadkommet allt ifrån 30-talets början, kommer nu att i samlad form framträda; och det är med lifligt bifall vi helsa företaget. Som vi hört upp-gifvas, lär äfven den bildade allmänheten hafva med intresse omfattat det, särdeles som de omtyckta romanerna länge varit otillgängliga i bokhandeln. Önskligt vore således att utgifvandet kunde påskyndas, så att åtminstone den första afdelningen blefve snart färdig. Och vi äro öfverty-gade att kritiken, öfver hvilken förf, klagar i sin anmälan, skall förstå och uppskatta det ärliga och trofasta arbetet i den svenska vitterhetens tjenst. Sveriges adel under 1600—1700-talen. Samtida minnesteckningar jemte anmärkningar utgifna af C. A. Kling-spor. Andra bandet, första häftet. (Ups. 1876. Pris för hela bandet: 10 kr.) Det är ett ganska egendomligt porträttgalleri som detta arbete öppnar för oss. Vi träffa här krigare och ämbetsmän, högadliga fruar och fröknar, ända ned till små barn, alla skildrade af samtida lef-nadstecknare, på deras eget språk, med alla de rika skiftningar i uttryck och rätt-skrifning som i synnerhet 1600-talet egde till sitt förfogande. Det är som trädde vi in i en gammal riddarsal, rundtorn prydd med åldriga konterfej, bland hvilka än ett fryntligt och lefnadsgladt, än ett bistert och allvarligt ansigte blickar oss till mötes, och der allt, från den styfva halskragen till de höga kragstöflarne, från den rikt broderade kjorteln till det egendomligt friserade håret, bär äkthetens och trohetens prägel. I sjelfva verket äro de en smula stela, de gamla lefnadstecknin-garna liksom de gamla bilderna; men i Stället, hvilken rikedom på tiden skildrande