108 dessa rader minnes ganska väl, huru omkring 1813 de flesta från gymnasium afgående lärjungar hade af sakkunskaper snarare ett mindre än större förråd än det, som nu inhemtas af lärjungarna i våra bättre och väl skötta folkskolor. Framstegen i vitter bildning äro eller blifva snart lika stora. For 60 år tillbaka meddelades i skolor och gymnasier ingen annan vitterhet än den romerska; och allmogen, som saknade kunskap i främmande språk, måste sakna all rikare vitter läsning och således äfven den bildning och förädling, en sådan medför. Och nu! Sverge har på sednaste tiderna fått en vitterhet, som i värde icke blott täflar med utan ock i många fall öfverträffar den romerska. Påståendet synes vå-gadt; men låtom oss se till! Jemnför Horatii hymner med Wallins, Franzéns och Geijers psalmer! Jemnför Horatii och Ovidii m. fl. bacchanaliska, erotiska och epikureiska sånger med Kellgrens, Franzéns, Valerii och Wennerbergs! Jemnför Horatii »Carmen sæculare» med våra patriotiska dikter, Tegnérs »Svea» och Runebergs »Vårt land»; jemnför Virgilii och Ovidii större arbeten med dem af Tegnér och Runeberg! Jemnför dem — och vår fasta öfvertygelse är, att nämnde svenska dikter äro i estetiskt hänseende lika sköna och formfulländade som de romerska, och dem mycket öfverlägsna i afseende på innehållets renhet och ädelhet! Ställ bredvid hvarandra en så kallad klassiskt lärd man, som känner den latinska vitterheten, den och ingen annan — och mot honom en man af folket, som icke känner några främmande språk, men deremot ganska väl våra svenska skalders mästerverk! — Hvilkendera har den djupaste, varmaste både mest sanna och förädlande estetiska bildningen? Hvilkenderas själ och hjerta har fått den högsta lyftningen? Vi tveka ej att säga: den sednare — och det är denna svenska vitterhet, som nu en hvar i vårt land kan inhemta; det är delar af denna vitterhet, som i vår gudstjenst och i våra folkskolor åt hela Sverges allmänhet meddelas. Vi glädja oss åt att hafva lefvat i en tid, då vårt folk fått göra så stora framsteg på vetandets och vitterhetens fält och vinna en så ojemnförligt större grad af ljus, bildning och förädling än förut, och vi vänta deraf de herrligaste. följder. Det är ock denna ständigt växande bildning, som gör och skall än mer göra flertalet af vårt folk förtjent af och skickligt till det större inflytande, som det fått sig tillerkändt genom den vigtiga representa-tions-förändringen af 1865. Denna har visserligen medfört och skall också hädanefter medföra missnöjen bland dem, som förlorat, samt öfvermod och misstag bland dem, som vunnit på förändringen. Men ju kunnigare, ju upplystare den stora allmänheten blifver, desto tydligare skall den, skall demokratien sjelf inse vigten och oum-