436 Välan, der kamp och tvedrägt är, Kom, kämpa du, min klinga! Der bröllopp är och fröjd, min pung Låt dina fyrkar springa! En sådan stämning uppstår ej hos ett folk der ett fritt samhällsskick och förtroende till medborgare herrskar. Och qvinnan går det ej bättre. Äfven hon är intagen af missmod, och sjelfva kärleken synes henne endast som en förrädare; det heter derför i visan om »eden»: Och flickan had jag om en kyss, Hon sade: »svär mig trohet!» Jag henne svor vid himlens hvalf, Hon svarade: »för högt det!» Jag henne svor vid hafvet hlå, Hon svarade: »för djupt det!» Jag henne svor vid kyrkan se’n: »En diamant är sten blott!» Jag svor vid helgonbilden skön: »En målning inte duger!» Och vid min ungdom svor jag då, Hon svarade: »du ljuger!» Af sådana täcka och vemodiga stycken, af andra, der frihetsglöden bryter fram, eller hånet mot förtryckaren ger sig luft, af kärlekssånger och målande romanser är denna »Ariadnes krans» flätad. Tillsammans med den föregående samlingen bildar den en högst intressant källa för kunskapen om den nygrekiska folkdikten och ett vackert bidrag till vår rikhaltiga öfversätt-ningslitteratur. Öfversättaren har bifogat inledande öfversigter och anmärkningar, som i hög grad lätta uppfattningen af de eljes för oss något främmande dikterna. Rossmässler, E. A., Jordens historia. Öfvers. af N. O. Holst. Del 1 och 2. Stockholm, O. L. Lamm, 1876—77. (Tillsammans 6 kr. 25 öre.) En populär geologi af en med rätta berömd skriftställare. »Han var», heter det i en tysk anmälan af denna bok, »en af de första naturforskare i vår tid hvilka stego ned från sin kateder för att meddela vetenskapens resultat på ett angenämt och lättfattligt sätt», och han eger således både en betydande öfning och ett vackert namn att lägga i vågskålen för sin nyaste skrift. —EN. Slut på tredje och sista årgången.