Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I
- Några drag ur svenska industrins utveckling sedan 1859. Arbetsmetoder och tekniska hjälpmedel. Av bergsingenjör Erik Hylander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NÅGRA DRAG UR SVENSKA INDUSTRINS
UTVECKLING SEDAN 1859.
Arbetsmetoder och tekniska hjälpmedel.
| Av bergsingenjör Erik Hylander. |
Det »industrialismens genombrott» i Storbritannien, som man i allmänhet förlägger
till de sista decennierna av 1700-talet och de första av 1800-talet och som orsakades av
uppfinningar sådana som mekaniska spinnmaskiner och vävstolar, ångmaskiner och
ång-järnvägar, motsvaras i Sverige av tillkomsten av en av landets naturtillgångar särpräglad
storindustri, vilken emellertid växer fram först på 1850-talet. 1850 igångsattes nämligen de
första ångsågarna (Kramfors och Vivsta), snart följda av ett stort antal andra. Under
1850-talet skapades även en annan viktig exportindustri, tändsticksindustrin, och öppnades (efter
1855) de första järnvägarna. Efter 1860 började götjärnsmetoderna tillämpas inom
järnhanteringen, som därigenom kom att få storindustriell karaktär (Sandviken anlades 1862,
Domnarvet 1873). De basiska götjärnsmetodernas genomförande omkring 1880 medförde
ett allmänt uppsving i världens järnproduktion, vilket blev av största betydelse för Sveriges
gruvindustri. Under början av 1870-talet tillkommo nya industrigrenar, såsom cellulosa-,
cement-, superfosfat-, dynamit- och skoindustrierna. Från slutet av 1870-talet datera sig
separatorindustrin och den kraftiga utvecklingen av järnmanufaktureringen, från början av
1880-talet den elektriska industrin.
I det följande skall i korta drag och utan anspråk på fullständighet belysas de tekniska
framstegens inverkan på Sveriges industri sedan 1859.
Gruvindustrin, vilken intill 1880-talet så gott som uteslutande försett de inhemska
järnverken med malm, har efter denna tidpunkt alltmera fått karaktär av exportindustri.
Samtidigt har järnmalmsproduktionen under 50 år mer än 13-faldigats. Medan
järnmalms-exporten före 1880 utgjorde c:a !2% av malmproduktionen, hade den under femårsperioden
1921—1925 stigit till 89% av densamma. Samtidigt märkes en förändring i den brutna
malmens karaktär, i det att exportmalmen huvudsakligen utgöres av fosforrik malm,
lämplig för stålframställning enligt de basiska götjärnsprocesserna. Brytningen av
exportmalmer sker huvudsakligen inom Grängesbergsfältet (sedan 1882), Gällivare (sedan 1892)
och Kiirunavaara malmfält (sedan 1903). Alla tre ägas av Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund. Genom avtal mellan staten och detta bolag (1927) har brytningen vid dessa
fält, inkl. Luossavaara, begränsats till 10 mill. ton malm årligen.
Jämsides med att brytningen ökats har gruvindustrin kraftigt rationaliserats. Det
manuella arbetet har alltmer minskats genom införandet av moderna brytningsmetoder,
maskinell bergborrning (sedan slutet av 1870-talet) och maskinell utfrakt av det brutna
berget. Nya sprängämnen ha, allteftersom de uppfunnits, införts för höjande av
berglossningen, och det är nu jämnt 50 år, sedan Alfred Nobels uppfinning av spränggelatinet kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:25:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nuisv/0024.html
