Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Några drag ur svenska industrins utveckling sedan 1859. Arbetsmetoder och tekniska hjälpmedel. Av bergsingenjör Erik Hylander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Del av Bofors’ hammarsmedja.
seende, vilket beror på de använda råvarornas höga kvalitet, arbetarstammens
yrkesskicklighet och slutligen den framgångsrika uppfinnarverksamhet, vilken ligger till grund
för ett flertal hithörande tillverkningar. Verkstadsindustrins växande omfattning
sammanhänger naturligtvis med industrins och kommunikationernas allmänna utveckling, men
samtidigt är att märka en icke oväsentlig stegring av produktionen per arbetare, vilken
har sina orsaker i dels den omnämnda specialiseringen, dels i användandet av förbättrade
verktygsmaskiner och transportanordningar samt slutligen i moderna organisatoriska
anordningar i driften.
En dominerande plats intog under 1800-talet ångmaskinstillverkningen, vilken hade
att fylla den växande industrins och samfärdselns, slutligen även jordbrukets, behov av
drivkraft. Ångmaskiner tillverkades också vid ett stort antal verkstäder, bland vilka märkas
Bergsund (bl. a. fartygsmaskiner) och Motala mekaniska verkstad (fartygsmaskiner och
lokomotiv) samt Trollhättans mekaniska verkstad (lokomotiv). Lokomotivtillverkning
upptogs redan 1847 av Munktells mekaniska verkstad i Eskilstuna, som dock senare
specialiserade sig på lokomobiltillverkning. När inemot sekelskiftet kolvångmaskinen miste
sin dominerande ställning i konkurrensen med andra kraftmaskiner, kom mekaniska
verkstadsindustrin i Sverige att snabbt inrikta sig efter de nya linjerna.
Ehuru ångturbinens princip upptogs betydligt tidigare än kolvångmaskinens, dröjde
det ända till 1880-talet, innan dugliga ångturbiner kunde tillverkas, vilket väl delvis
berodde på svårigheten att med tidigare använda verktygsmaskiner åstadkomma det
precisionsarbete, som erfordras vid turbinfabrikationen. Den moderna ångturbinens tillkomst
beror även på behovet av lämpliga drivmaskiner för de snabblöpande elektriska
generatorerna. Ångturbinproblemet har till stor del lösts på svensk botten, bl. a. genom G. de
Laval, vars aktionsångturbin, i princip färdig 1883, sedan 1893 är föremål för
fabriks-mässig tillverkning. En annan svensk ingenjör, E. Seger, konstruerade i slutet av
1800-talet en reaktionsångturbin, vilken i sin primitiva form ej fick större användning, men
vars princip återfinnes i den av bröderna B. och F. Ljungström konstruerade, tekniskt
fulländade ångturbinen (tillverkad sedan 1908).
Ångteknikens växande krav på höga ångtryck och bättre ångekonomi ha framkallat
en motsvarande utveckling av ångpannetekniken. Bland svenska insatser å detta område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
