Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Några drag ur svenska industrins utveckling sedan 1859. Arbetsmetoder och tekniska hjälpmedel. Av bergsingenjör Erik Hylander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skeppsbyggeriet visar i Sverige som annorstädes under 1800-talet en småningom skeende
övergång från träfartyg till järn- och stålfartyg, från segelfartyg till ångfartyg. Möjligen
gick utvecklingen här hemma långsammare än i allmänhet utomlands; först vid 1800-talets
sista år var det maskindrivna tonnaget i Sverige större än segelfartygstonnaget. Rent
tekniskt intog det svenska skeppsbyggeriet vid mitten av 1800-talet en rangplats, till stor
del beroende på det nitiska arbete för propellerns införande och sjöångmaskinens
förbättrande, som Motala mekaniska verkstads dåvarande chef, O. E. Carlsund, nedlade. En
liel del av de vid Motalakoncernens varv byggda fartygen finnas ännu kvar i
handelsflottan. Även Bergsunds mekaniska verkstad har tillfört denna ett värdefullt tonnage.
En egentlig varvsindustri av internationella mått skapades däremot rätt sent i Sverige,
nämligen för c:a 25 år sedan i samband med tillkomsten av landets första transoceana
linje (Transatlantic 1904). Sedan dess och till världskriget hann dock varvsindustrin
utvecklas till sådan styrka, att den kunde fullgöra leveranser även till utlandet. Under kriget
utvecklades den till en storindustri, vars anläggningar (Götaverken, Eriksberg, Lindholmen,
Kockums varv) stå i höjd med utlandets.
Om man bortser från tillverkningen av telegrafapparater, har elektroindustrin
uppstått efter 1859. De grundläggande uppfinningarna inom den elektriska
maskintekniken gjordes omkring 1870, telefonen uppfanns 1876 och glödlampan 1879. Sverige
tillägnade sig dessa uppfinningar mycket snabbt. Den elektriska kraftöverföringen
innebar ju också möjlighet till industrianläggningarnas lämpligare geografiska
placering; denna hade förr i allmänhet bestämts av tillgången till lätt utbyggd
vattenkraft. Landets glesa bebyggelse samt de stora avstånden mellan samhällena
befordrade även telefonväsendets (liksom i senare tid rundradiorörelsens) utveckling.
Den svenska telefonindustrin
grundades 1876 av L. M. Ericsson i
Stockholm, och 1877 utförde H. T. Cedergren
den första privata telefonanläggningen.
Den första växelstationen upprättades 1880
av Bell-bolaget, som emellertid snart
över-flyglades av det 1883 av H. T.
Cedergren stiftade Stockholms allmänna
telefonaktiebolag. Telegrafverket hade redan 1881
börjat anlägga sitt telefonnät. Telefonens
framgångar medförde ett enastående
uppsving för L. M. Ericssons firma, vars
tillverkning numera till största delen
avsättes utom landet. Det anseende de
svenska telefonerna sedan länge ägt har på
sista åren ytterligare befästs genom
Telefonaktiebolaget L. M. Ericssons
automatiska anläggningar. Till bolaget är
numera landets äldsta firma för tillverkning
av radiomaterial (Svenska
radioaktiebolaget, grundat 1919) ansluten, likaså Sieverts
kabelverk, vilket, grundat 1894, bl. a.
utfört anmärkningsvärda leveranser av
kraft-överföringskablar för trefasström, avsedda
för havsförläggning.
Ett banbrytande arbete inom
elektrotekniken utfördes under 1880- och 1890-
Kotor till större vattenturbindriven växelströmsgenerator
(ASEA).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
