När Var Hur : aktuell årsbok / 1945 / 78 (1944-2007) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Länsindelningen och länsstyrelsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

LÄNSINDELNINGEN o. LÄNSSTYRELSEN

Sveriges indelning i län tillkom
1634. Den avsåg att skapa en
ordnad indelning ifråga om den
statliga civila förvaltningen (styrelsen
»uppifrån») på samma sätt som
landslkapsindelningen i fråga om
den folkliga självstyrelsen
(styrelsen »nerifrån»). Redan tidigare hade
emellertid funnits ståthållare med
bestämda förvaltningsområden, som
i viss mån kunna sägas motsvara
länen, men dessa områden hade
från fall till fall varierat. Redan på
1500-talet hade ståthållaren börjat
kallas landshövding. Men det var
först i 1634 års regeringsform, som
en verklig länsindelning med en
överallt lika organiserad styrelse
skapades. Denna indelning anknöt
redan från början i många fall till
landskapsindelningen, men länen
gjordes mera jämnstora än
landskapen genom att stora landskap,
såsom Småland och Västergötland,
delades. Ursprungligen voro länen i
det egentliga Sverige endast 12, av
vilka ett omfattade hela Norrland,
men sedan länsindelningen utsträckts
till de från Danmark och Norge
erövrade områdena, ökades länens
antal, så att de redan 1718 i södra
och mellersta Sverige i huvudsak
voro desamma som nu. I Norrland
tillkomimo däremot nya län, men
från 1810 är indelningen den
nuvarande, ehuru mindre områden vid
vissa tillfällen överflyttats från ett
län till ett annat.

Styrelsen i ett län utövas av
länsstyrelsen. Fram till 1918 kallades
denna officiellt Konungens
befall-ningshavande (förkortat K. B.),
vilken benämning i dagligt tal
fortfarande ofta användes.
Länsstyrelsens chef är landshövdingen.
Denne skall inom sitt län representera
konungen. Vid officiella tillfällen
och i övrigt när något av vikt inom
länet sker brukar landshövdingen
närvara. Under honom lyda närmast
landssekreteraren och
landskamre-raren, av vilka den förre är chef
för landskansliet och den senare
för landskontoret. Om
landshövdingen är tjänstledig, utöva de båda
sistnämnda gemensamt hans
verksamhet. De ha båda såsom sin
närmaste man var sin länsassessor.
På landskansliet tjänstgöra dess-

utom länsnotarier och
landskanslis-ter, på landskontoret länsbokhållare
och landskontorister. Dessutom
finnes vid länsstyrelsen en landsfogde,
som har ansvar för och högsta
ledning av polisväsendet och
åklagarväsendet inom länet. Sedan några
år tillbaka finnes även vid
länsstyrelsen en officer, tjänstgörande
såsom forsvarsassistent.

Under länsstyrelsen lyda
härads-skrivarna, som ha var sitt fögderi,
inom vilket de ha hand om
beskattning, mantalsskrivning, röstlängder
m. m. Vidare lyda under
länsstyrelsen landsfiskalerna, som ha hand
om polis- och åklagarväsendena och
ha landsfogden som sin närmaste
chef. Landsfiskalerna biträdas av
fjärdingsmän och poliser. De flesta
städer ingå emellertid icke i
fögderi- och
landsfiskalsdistriktsindel-ningarna utan ha särskilda
tjänstemän för motsvarande sysslor, såsom
stadskamrerare, stadsfogdar,
stads-fiskaler, polismästare m. m.

Stockholms stad ingår icke i
länsindelningen utan bildar ett eget
överståthållarskap, omfattande en
enda kommun. Högste chef är
överståthållaren, och hans närmaste
man, underståthållaren,
överståthål-larämbetet, som brukar förkortas
ö. Ä., har nyligen omorganiserats/
och omfattar numera två
kansliavdelningar samt skatteverket och
poliskammaren. Skatteverket, som
förestås av skattedirektören, har icke
hand endast om taxerings- och
upp-bördsväsendet utan även om
mantalsskrivningen.

Länsindelningen är den viktigaste
av Sveriges indelningar. Flera
andra indelningar följa den, men
med en eller annan avvikelse. Bland
dessa märkes först och främst
indelningen i landstingsområden.
Landstingen, som infördes 1862, ha
hand om sådana kommunala frågor,
som svårligen kunna lösas av
mindre kommuner. Landstingen äro
därför att betrakta som ett slags större
kommuner. De viktigaste frågor,
som de syssla med, äro
sjukvårdsfrågor. Landstingsområdena
överensstämma med länen utom i att
städerna Stockholm, Göteborg,
Malmö, Norrköping, Hälsingborg och
Gävle icke ingå samt i att Kalmar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>