Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sveriges regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sveriges grundlagar.
Grunderna för den svenska
stats-styrelsen och lagstiftningen finns
samlade i grundlagarna, som är
fyra: regeringsformen av den 6
juni 1869, riksdagsordningen av
den 22 juni 1866,
successions-(tron-följds-jordningen av den 26
september 1810 och
tryckfrihetsförordningen av den 16 juli 1812.
Grundlagarna stiftas liksom
andra lagar av konung och riksdag
gemensamt men kan inte antas,
ändras eller upphävas utan beslut
av konungen och två lagtima
riksdagar, mellan vilka nyval till andra
kammaren ägt rum. Första gången
en grundlagsändring förekommer i
riksdagen kan den väl förkastas
men inte antas annat än som
vilande till lagtima riksdag efter
nyval till andra kammaren, då den
måste antas oförändrad. Väntetiden
kan dock förkortas genom att
konungen upplöser andra
kammaren och förordnar om nyval.
Grundlagarna har sedan sin tillkomst
varit föremål för ett flertal
ändringar, men deras stora bärande
principer kvarstår oförändrade.
Grundlagarna bestämmer hur
konungen och folket, det senare
genom sina valda representanter i
riksdagen, skall samverka, de
rättigheter och skyldigheter som
tillkommer vardera och de garantier
som fastställts för att motverka
maktmissbruk.
Regei ingsformen.
Regeringsformen är den
viktigaste grundlagen och innehåller även
grundbestämmelserna för övriga
grundlagar. De i grundlagarna
fastslagna allmänna grundsatserna för
den svenska statsförfattningen
innebär i korthet, att Sverige är ett
ärftligt konungarike med inskränkt
konungamakt, att den
verkställande makten utövas av konungen 1
statsrådet, att den lagstiftande
makten utövas av konungen och
riksdagen gemensamt, och att
beskattningsrätten utövas av riksdagen
ensam.
Konungamakten är enligt
grundlagarna ärftlig efter förstfödslorätt
på manssidan inom det nu regeran-
de kungahuset. Arvsrätten till
kronan går förlorad för prins som
gifter sig utan konungens samtycke
eller — om också med konungens
samtycke — med enskild svensk
mans dotter. Om tronarvinge
saknas, väljer riksdagen nytt kungahus.
Konungen utövar sin
regeringsmakt i statsrådet, som består av de
10 departementscheferna plus ett
antal konsultativa statsråd, av vilka
konungen utnämner en till
statsminister och regeringschef. Minst fyra
statsråd skall vara närvarande då
beslut fattas. Konungen har
beslutanderätten i statsrådet, men hans
beslut skall underskrivas —
kontra-signeras — av vederbörande
statsråd för att vara giltigt, varigenom
statsrådet påtar sig det formella
ansvaret för beslutet och också kan
ställas till ansvar både juridiskt och
politiskt av riksdagens
konstitutionsutskott — juridiskt inför riksrätt,
politiskt genom att riksdagen kan
begära ett statsråds entledigande,
en rättighet som knappast kan
tänkas bli tillämpad i praktiken,
eftersom ett statsråd, som saknar
riksdagens förtroende, brukar avgå.
Konungen kan, sedan statsrådets
samtliga ledamöter hörts, börja krig
och sluta fred, han har högsta
befälet över krigsmakten, han
utnämner i statsrådet de flesta
ämbetsmän och kan entlediga
förtroendeämbetsmännen (vissa högre poster).
I lagstiftningsfrågor har konungen
1 statsrådet (k. m:t) absolut veto
mot riksdagens beslut liksom
riksdagen har det mot konungens.
Praxis har emellertid utvecklat sig
så, att k. m:t vanligen är den
initiativtagande i lagstiftningsfrågor och
framlägger lagförslagen för
riksdagen, som accepterar dem
oförändrade eller omarbetade och i
allmänhet endast då det gäller politiskt
omstridda frågor begagnar sin rätt
att förkasta förslagen. Riksdagens
eget lagstiftningsinitiativ tar ofta
formen av en framställning till k.
m:t att för riksdagen framlägga ett
lagförslag.
Den centrala förvaltningen —
ämbetsverken — intar i Sverige till
skillnad från i de flesta andra län-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:26:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nvh/1945/0167.html
