Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sveriges bergshantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVERIGES BERGSHANTERING
Sveriges
bergshantering är i huvudsak
koncentrerad till
Mellansverige, men har även
förgreningar i andra
delar av vårt land. Av
vidstående
översiktskarta över gruvor samt
järn- och metallverk
framgår hanteringens
geografiska belägenhet.
Längst uppe i norra
Sverige ligga de stora
lappländska
järnmalmsgruvorna, Kiirunavaara,
Luossavaara,
Tuoullu-vaara samt Gällivare
och Koskullskulle.
Malmtillgångarna
däruppe äro ofantliga och
det anges att i fråga om
tillgång på
högprocen-tig malm endast de
brasilianska malmfälten
kunna mäta sig med
dem. Den sammanlagda
malmtillgången vid de
ovan uppräknade
gruvorna samt några andra
som f. n. ej brytas
beräknas till 1.700 mill.
ton. Även den årliga
brytningen är mycket
stor, c:a 10 mill. ton,
som framgår av
statistiken på sid. 309, men
jämförd med
malmtillgången är den ju
relativt obetydlig. Malmen
skulle vid nuvarande
brytning räcka minst
170 år. Den lappländska
malmen är oerhört rik.
Den håller 60—68 %
järn och större delen
av den har hög
fosforhalt, upp till ett par
procent. Fosforn ansågs
förr göra malmen
oduglig till stålframställning,
då den orsakade s. k.
kallbräcka hos järnet,
men numera utnyttjar
man med fördel denna
malm. Fosforn
tillvara-tages som biprodukt vid
stålframställningen och
bildar gödningsämnet
thomasfosfat.
Huvuddelen av den norrländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:26:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nvh/1945/0323.html
