Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexander Roslin:
Damen med slöjan.
fiker, Bertil Bull
Hedlund, vars oftast litterärt
inspirerade raderingar
och teckningar gjort
honom till bl. a. en av
våra suggestivaste
bokkonstnärer.
Svensk-Franska
Konstgalleriet celebrerade i
november sin
tjugofemåriga tillvaro med en
stor utställning av verk
som förmedlats genom
galleriet. Av de
representerade franska konst-
närerna återfunnos
namn som Courbet,
Mo-net, Cézanne, van Gogh,
Renoir, Bonnard,
Ma-tisse, Picasso, Maillol
och Derain. Inget av
salongens stora svenska
namn från Zorn och
Ernst Josephson till
Carl Kylberg och
Ragnar Sandberg saknades
heller. Medan Stenmans
konstsalong utställde
Eva Bagges fint
traditionella måleri och
Konstnär shus et visade
tavlor av den svenske
målarprinsen Eugen,
presenterade Färg och
Form en givande
minnesutställning av den
burleske
Oscarshamns-skulptören Axel
Petersson (1868—1925), mest
känd under namnet
Döderhultam. Hans
karakteristiska gubbar
och grupper (t. ex.
Begravning, Bevärings-mönstring), som gjort
honom till ett av svensk
skulpturs främsta namn,
kännetecknas av en
grotesk komik som
vittnar om en bitter
livsinställning mildrad av
Marcus Larsson: Vattenfall i Småland.
Ragnar Sandberg:
Tåget vid hamnen.
en försonande humor.
Den store norske
konstnären Edvard Munchs
död den 23 januari
1944 gav
Nationalmuseum anledning att med
berömvärd snabbhet ur
egna och privata
samlingar sammanställa en
fascinerande exposition,
omfattande såväl
konstnärens måleri som hans
grafik. Utställningen
överflyttades sedan till
Göteborg.
Ur mängden av
separatutställningar våren
1944 skilja sig eljest
två på ett
anmärkningsvärt sätt. Den ena är
Siri Derkerts
retrospektiva exposition hos
Stenmans. Hennes
psykologiserande expressionism — till stor del
barnstudier — är inte
lättillgänglig, men
besöksfrekvensen visade
att den förmådde
intressera en ganska stor
publik. Konstnärinnan
fick med denna
utställning den plats i svenskt
konstmedvetande som
hon länge förtjänat.
Den andra, Evert
Lund-quist, går likaså i
högsta grad sin egen väg.
Också han är expressio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
