Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storpolitik - Sovjetunionens expansion, av Tryggve Byström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Storpolitik
med Königsberg. Berlin utgör en
enklav inom den ryska
ockupationszonen och är även det delat mellan
de allierade. Under senaste tid
(början av 1948) har Sovjetunionen
begagnat sin makt över
kommunikationerna mellan de västallierades
zoner och Berlin till mot de
västallierade riktade demonstrationer
synbarligen i syfte att förmå dessa
avflytta.
Även Österrike delades efter
krigsslutet i ockupationszoner mellan de
allierade stormakterna, och nära 30
% av territoriet betsattes av
Sovjetunionen. Wien är på samma sätt
som Berlin en mellan ockupanterna
delad enklav inom det ryska
området • och säte för en allierad
kontrollkommission. Sovjettruppernas
underhåll betalas av Österrike, som
dessutom avkrävts stora värden i till
krigsbyte hemfallen s. k. tysk
egendom.
•I ockupationen av Italien från
1943 tül fredsslutet i september
1947 hade Sovjetunionen ingen del,
ooh dess representant i den där
stationerade allierade
kontrollkommissionen kunde icke utöva något
större inflytande.
På grundval av en allierad
överenskommelse på Jaltakonferensen
proklamerade Sovjetunionen i
februari 1946 införlivning av
Kuriler-na och södra Sachalin (50.000 km2
med 350.000 invånare). På Korea har
de ryska trupperna efter Japans
kapitulation kvarstannat i landets
norra del samtidigt som
amerikanerna inrättat sig i söder. Den ryska
zonen är större till ytvidden men
har betydligt mindre folkmängd än
den amerikanska. I det egentliga
Japan är Sovjetunionen
representerad i det allierade kontrollråd som
placerats vid den amerikanske
ockupationsbefälhavarens sida men har
där icke kunnat utöva något
inflytande.
Sovjetunioneris territoriella
vinster under och efter det andra
världskriget uppgår ~ bortsett från de
ännu ockuperade områdena T— till
omkring 690.000 km2 (nära IV2
gång Sveriges ytvidd) med en
ursprunglig befolkning på nära 25
miljoner.
Politiskt-ekonomisktframträngande
Genom tyngden, av sina militära
framgångar, sin fortgående väldiga
50
befolkningsökning och sina
industriella framsteg har Sovjetunionen
efter kriget definitivt framträtt som
en världsmakt. Det innehar en
ständig plats i Förenta nationernas
säkerhetsråd och har förstått att
såväl utom som inom denna
organisation göra sin vilja gällande i olika
världspolitiska sammanhang.
Men Sovjetunionen besitter även
en annan maktkälla, nämligen det
socialistiska systemets dragningskraft
på massorna i andra länder, vars
organisatoriska uttryck är de lokala
kommunistiska partierna. -
Världskommunismens officiella
centralorganisation, den kommunistiska
in-tèrnationalen i Moskva, förklarades
visserligen upplöst i maj 1943, men
de icke-ryska kommunistiska
partiernas verksamhet visade sig trots
detta nära samordnad med
Sovjetunionens politik, och i oktober 1947
skapades en ny central i en s. k.
informationsbyrå i Belgrad, till
vilken dock hittills endast de större
europeiska kommunistpartierna
formellt anslütits. Effektiviteten hos
detta politiska vaperi har visat sig
olika stor inom och utom området
för Sovjetunionens militärå
expansion. Även om kommunismen är
stark i Italien och Frankrike och
är på frammarsch i vissa
utomeuropeiska länder, är det endast i de
ryska vapnens skugga, som den
kunnat erövra den politiska makten.
I Östeuropa har den politiska,
ekonomiska och sociala
utvecklingen efter kriget trots lokalt
skiftande utgångspunkter och den
ursprungliga skillnaden mèllan fiender
och befriade under rysk kontroll
blivit alltmer ensartad. De förut
ledande feodala eller borgerliga
samhällsgrupperna har förlorat all
politisk makt och deras
ekonomiskt-sociala ställning har krossats
genom uppdelning av storgods och
socialisering av större’ företag. Den
inre makten har i stället tillfallit
s. k. folkfronter, koalitioner av
»progressiva» partier, representerande
médelklass, bönder och arbetäre.
Dessa domineras numera helt av
kommunisterna och deras ledare,
ofta f. d. landsflyktiga som
politiskt skolats i Sovjetunionen,
övriga deltagande partier genomgår en
mer eller mindre långsam
sönder-malnings- och uppslukningspröcess.
På dessa grundvalar har en fast och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
