Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydamerika - Sydamerikas ekonomiska geografi, av Ragnar Sundén - Politiska förhållanden i Sydamerika - Latinamerikansk kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sydamerika
mån för kommunismen. När den
liberale ledaren dr Gaitån föll för en
okänd mördares kula i april 1948
utlöste denna händelse omedelbart
blodiga upplopp i landets större
städer. Genom dessa händelser har
den politiska atmosfären i
Colombia i hög grad försämrats.
Återstår Uruguay. Det anseende
för politisk mognad och lugn, som
landet förvärvade under sin
vidsynte president José Battle y
Or-donez (1903—07), har senare icke
rubbats. Landets författning är
märklig, så tillvida som det största
minoritetspartiet skall vara
representerat i regeringen.
Utrikespolitik
Under större delen av 1800-talet
härskade ej blott inre. oro inom de
sydamerikanska staterna utan även
en spänning mellan dem, vilken allt
emellanåt utlöstes i krig. Den
vanligaste orsaken till dessa var
gränstvister.
Under de sista årtiondena har ett
allt intimare politiskt, ekonomiskt
och kulturellt samarbete utvecklats
mellan de sydamerikanska staterna
inbördes liksom mellan dem och de
nord- och mellanamerikanska
länderna.
De främsta organen för denna
samverkan är den panamerikanska
unionen och de regelbundet
återkommande interamerikanska
konferenserna. På två av dessa
konferenser, nämligen dels i Chapultepec
utanför Mexico City 1945, dels i
Rio de Janeiro 1947, har en
regional amerikansk försvarspakt inom
ramen av Förenta Nationernas för-y
fattning utformats.
Under andra världskriget bröt’
samtliga sydamerikanska republiker^
förbindelserna med axelmakterna’
och flera av dem inträdde även
såsom krigförande. I våra dagar vill
Sydamerikas folk gärna betrakta
sin världsdel som en brygga mel- •
lan östern och Västern, och på få
håll torde fredsidén vara starkare
rotad än i dessa länder. Deras roll
i det mellanfolkliga umgänget är på
intet sätt passiv; de har verksamt
bidragit till folkrättens utveckling
och till de internationella
institutionernas uppbyggnad. Några av dessa
unga folk har både vilja och för-:)
måga att i fortsättningen spela eri
betydelsefull roll i världspolitiken, i
Latinamerikansk kultur
Den latinamerikanska kulturell,
både litteraturen och konsten, har
sin gemensamma begynnelse i den
politiska frigörelsen från Spanien på
1820-talet.
Det första århundradet var
kaotiskt under pågående krig och
fortskridande rasblandning.
Litteraturhistoriskt har gränsen för denna
epok satts vid 1910 då
sammansmältningen fullbordats och
statsbildningarna stabiliserats. Denna tids
litteratur är i sin traditionella
patriotism av underordnat intresse.
Det enda verk som kan kallas
klassiskt är argentinaren José
Her-nandez (1834—1886) stora dikt om
gauchoh Martin Fiérro, ett slags
argentinsk motsvarighet till tyskarnas
Till Eulenspiegel, som fått rangen
av nationaldikt.
Vid sekelskiftet sökte de
sydamerikanska diktarna nya inspirations-
116
källor och vände sig från den
gamla retoriken till den franska
symbolismen.
Den som gav de nya signalerna
var Ruben Darlo (1867—1916), en
legendarisk gestalt som genom sina
djärva bildexperiment, sin
förvandling och uppmjukning av det
spanska språket och sin musikaliskt fria
vers blev både utgångspunkt och
ideal för den spanskspråkiga
modernismen.
I de spanskspråkiga länderna har
modernismen alltid stått
folkdiktningen nära, intimast i Spanien men
förhållandet är detsamma i
Sydamerika; bildspråket är mera plastiskt
och konkret än i den franska
symbolismen, mera fyllt av en levande
naturkänsla.
Diktens inre villkor anses därför
ganska gynnsamma i Sydamerika.
Den katolska traditionen och remi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
