Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fynd och forskning - Radar, av Martin Fehrm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fynd och forskning
ordentlig hjälp av
ka-todstråleröret. Detta,
som också i olika
ut-föringsformer användes
i televisionsmottagare
för att ge bilderna, är i
stort återgivet i fig. 1.
I en glaskolv, som är
lufttom, finns en
elektronkanon som skjuter
elektroner mot
bildskärmens mitt i en smal
stråle. Bildskärmen är
på insidan belagd med
ett ämne som lyser upp
då elektronerna stöter
mot det. Där
elektronstrålen träffar
bildskärmen, erhålles således
en lysande punkt.
Elektronstrålen kan ’sedan
med elekfcÄ&ka anordningar avböjas
så att den träffar skärmen i andra
punkter, än mittpunkten. Man kan
styra den. Den kan även spärras
så att den inte skjutes ut från
kanonen annat än då kanonen får en
startsignal (eller skjutas ut med
olika styrka). Katodstråleröret är
kopplat till radarsändaren och
-mottagaren så att strålen, då
sän-darpulsen går ut, börjar avböjas
med jämn hastighet från mitten på
-bildskärmen och ut mot kanten och
i en riktning som svarar mot
radiovågens riktning. Står antennen
inställd mot norr, kan man t. ex. låta
strålen avbcjjas från mitten mot
»kl 12» på röret.
Strålspärren är även inkopplad så
att strålen gör skärmen lysande
endast då man får in pulser i
mottagaren. Den första lyspunkten i
»svepet» kommer då sändarpulsen går
ut, ty en liten del av denna
kommer även in i mottagaren.
Mittpunkten lyser alltså upp.
Så går »svepet» utåt under det
radiovågen går mot målet. Efter en
viss tid återkommer en ekopuls till
mottagaren. Strålen frigöres åter
och träffar skärmen på ett visst
avstånd från mittpunkten där man får
en ny lysande punkt. Avståndet från
mitten till den nya punkten är ett
mått på avståndet till målet. Mari
kan på skärmen lägga in en skala
söm är så graderad, att den ger ett
direkt mått (i t. ex. km) på
avståndet till målet.
Finns det flera mål i samnia
riktning, men på olika avstånd, får man
lysande punkter på motsvarande
avstånd från mittpunkten. Förloppèt
upprepas sedan i snabb takt, så där
en tusen gånger i sekunden, så att
bilden på skärmen blir kvarstående.
När antennen, som ger en
radio-vågstråle i den inställda riktningen,
vrides för att söka mål i andra
riktningar, vrides även
svepriktningen på strålen så att deri hela
tiden motsvarar antennens riktning.
Nya mål i andra riktningar ger på
så sätt nya lysande punkter som
markerar målens läge på skärmen
ungefär som på en kartbild i vars
mitt radarapparaten står. Därför
fordras naturligtvis att ekona skall
vara så starka att mottagaren
känner dem. Är målet för långt borta
eller för dåligt, erhålles ingen
lysande flärCk. (Den här beskrivna
ra-darbildtypen kallas ofta PPI-bild.’
PPI = plan-polär indikator.)
Radars betydelse for sjöfarten
Här har närmast talats om
flygplan som mål. Det är inte bara
flygplan som ger ekon. Terrängpartier,
som står upp över omgivningen och
ligger i radiovågens väg, kan ävén
ge ekon. Till havs är fartyg goda
mål om de ligger över horisonten.
Strandlinjer och landpartier, söm ,
tittar upp över omgivningeri, sett
från fartyget, ger ekon och på ra-,
darskärmen får man en sorts
kartbild över omgivningen. Ett annat
fartyg framträder som en lysande
fläck på den annars mörka yta, som
återger vattnet. Från vattenytan
205
Fig. 2. Radarbild och sjqkort. »Spåret» är
reflexer från isstycken i uppbruten ränna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
