Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medicin - Virus och virussjukdomar, av Holger Lundbäck - Kampen mot tuberkulos, av Holger Lundbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medicin
lig avdödningsmetod för
smittämnet. Arbetet har numera’
framskridit så långt, att ett vaccin
framställts genom odling av virus på
möss, ehuru vaccinet ännu ej är
utprövat. Ännu så länge kan alltså
’ ingenting sägas om dess
användbarhet.
Helt nyligen har i Danmark ett
vaccin mot mul- och klövsjuka
framställts, som av allt att döma har
mycket god effekt.
Serumbehandling består i att
blodserum från en* person, som
tillfrisknat från ifrågavarande
sjukdom, tas genom åderlåtning
och sedan insprutas på den, som
man vill skydda eller behandla
mot samma sjukdom. Metoden
användes särskilt vid
barnförlamning och mässling. Som
förebyggande åtgärd har den ett
visst värde; vid behandling av
redan utbruten sjukdom är
effekten osäker.
Virologien är yngre än de flesta
andra grenar av naturvetenskapen.
Helt säkert kommer de närmaste
åren att kraftigt utöka vår
kännedom om virus’ natur och
egenskaper. Denna kännedom är den
nödvändiga förutsättningen för att
några av mänsklighetens svåraste
sjukdomar skall kunna besegras. i
Kampen mot tuberkulos
Tuberkulosén räknas till
infektionssjukdomarna, dvs. till de
sjukdomar, som kan överföras genom
smitta. Den orsakas av en specifik
bakterie, tuberkelbakterien, med
speciella egenskaper, som skiljer
den väsentligt från de flesta andra
bakterier och som ger sjukdomen
en kärställning bland
infektionssjukdomarna. Till skillnad från
syfilis har den med säkerhet
förekommit sedan urminnes tider; den
bar t. ex. lämnat spår efter sig
bland annat hos egyptiska mumier
och skelett från stenålderstiden.
Tuberkulosen kan vara
lokaliserad till praktiskt taget kroppens
alla organ. Dess ingångsport är
luftvägarna, mag-tarmkanalen och i
enstaka fall huden. Vanligast sitter
den i lungorna. Andra vanliga
lo-kalisationer är t. ex. njurar, skelett,
leder, hjärnhinnor. Den kan
dessutom förekomma allmänt spridd i
kroppen, s. k. miliarturberkulos.
Sjukdomens lokalisation spelar en
väsentlig roll för bekämpandet.
Kännedomen om tuberkulosens
orsak och smittovägar har utgjort den
nödvändiga förutsättningen för dess
effektiva bekämpande. Tysken Koch
upptäckte tuberkelbàkterien 1882.
Det är alltså från denna tid som
den egentliga kampen mot
tuberkulosen daterar sig.
Åtgärderna mot tuberkulos kan
lämpligen indelas i tre olika grup-
per. 1. Förebyggande åtgärder. 2.
Behandling av redan utbruten
tuberkulos. 3. Eftervård och kontroll
av patienter med läkt tuberkulos.
Förebyggande åtgärder
De förebyggande åtgärderna är i
stort Sett desamma som för övriga
smittosamma sjukdomar. Det
viktigaste är väl utan tvekan att
uppspåra och isolera tuberkulosfallen
på ett så tidigt stadium som möjligt.
På grund av sjukdomens smygaöde,
karaktär erbjuder detta betydande
svårigheter.
Förebyggandet av tuberkulosen är
1 vårt land huvudsakligen
anförtrott åt dispensärerna. Sedan 1 d-38
är dessa uppdelade 1
centraUfispen-sär er och distriktsdispensürzt. De
första är försedda med fullständig
utrustning, framför allt
röntgen-apparatur, som fordras för fullgott <
diagnostik och behandling av
sjukdomen och förestås av läkare med
specialistutbildning.
Distriktsdispen-särerna skötes i regel av
tjänsteläkare (provinsialläkare, stadsläkare
etc.). De har framför allt till sin
uppgift att uppspåra fallen och att
ordna med undersökning av den
sjukes omgivning, i första hand
övriga familjemedlemmar. Från
di-striktsdispensärerna kan patienten
hänvisas till centraldispensäreii för
8
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
