Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medicin - Kampen mot tuberkulos, av Holger Lundbäck - Dödsorsaker förr och nu, av Holger Lundbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medicin
rika framställda streptomycinet
och det svenska PAS. Båda
ämnena har de nödvändiga
förutsättningarna, nämligen att i låg
koncentration verka hämmande
pä tuberkelbakteriemas växt utan
att vara skadliga för människan.
Streptomycinet utvinnes från en
svamp, streptomyces griseus, genom
en besvärlig teknisk procedur. Det
verkar hämmande på en mängd
sjukdomsalstrande bakterier,
däribland även tuberkelbakterier. Dess
effekt på tuberkulos hos människa
är ännu ej helt utprövad. Vid vissa
former av tuberkulos, framför allt
miliartuberkulosen och den
tuberkulösa hjärnhinneinflammationen,
har det revolutionerat
behandlingen. Båda ledde tidigare ofelbart till
döden. Numera kan patienterna
genom streptomycinet i många fall
räddas till livet, om behandlingen
påbörjas-tillräckligt tidigt. Effekten
vid lungtuberkulos är osäkrare,
sannolikt bèroende på att de
tuberkulösa härdarna är så inkapslade
att koncentrationen av medlet blir
alltför liten i den sjuka vävnaden.
PAS är ett på kemisk väg
framställt ämne, paraaminosalicylsyra.
Det verkar starkt hämmande på
konstgjort odlade tuberkelbakteriers
växt, men effekten på tuberkulos
hos människa är omtvistad. Sin
bästa verkan har det vid tarmtuberku-
los. Någon avgörande betydelse för
behandlingen av tuberkulos kommer
det nog inte att få.
Eftervård
Varje patient, som tillfrisknat
från tuberkulos står under kontroll
hos dispensärerna under 3—5 år.
Denna del av eftervården är
härigenom i allmänhet tillfredsställande
ordnad. Den rent sociala eftervården
är däremot ännu icke i alla
avseenden tillfredsställande. Den som
skrivs ut från ett sanatorium har
ofta stora svårigheter att gå
tillbaka till sitt gamla arbete, ofta
beroende på att arbetet är för
ansträngande, ibland beroende på
anhörigas, arbetskamraters,
arbetsgivares rädsla för smitta. Dessa
problem kommer säkert snart att lösas
tillfredsställande genom
socialvår-dande åtgärder och genom ökad
upplysning.
Såsom framgår av bilden har
antalet dödsfall i tuberkulos sedan år
1911 gått ned till mindre än
hälften. Vackrare än av dessa siffror
kan resultatet av kampen mot
tuberkulosen knappast belysas. Inte
desto mindre leder tuberkulosen allt
fortfarande som dödsorsak bland
infektionssjukdomarna, och
bekämpandet av denna svåra folksjukdom
är alltså ännu inte på långt när
avslutat.
Dödsorsaker förr och nu
En mera pålitlig sammanställning
av dödsorsakerna finns i Sverige
från år 1911. Från och med detta
år är nämligen dödsattesterna i
större utsträckning bestyrkta av
läkare både i städerna och på
landsbygden.
När man jämför dödsorsaken förr
och nu, bör man först erinra sig,
att medellivslängden ökat från 41%
år under förra hälften av 1800-talet
till 65% år under 1940-talet.
Eftersom vissa sjukdomar framför allt
eller uteslutande förekommer i
högre åldrar, medför denna förläng-
ning av levnadsåldern en väsentlig
förskjutning av dödsorsakerna.
Vad som förorsakat höjningen av
medellivslängden är en mycket
komplicerad fråga, som knappast kan
besvaras uttömmande. Tül de
viktigaste faktorerna hör säkert den
höjda levnadsstandarden med
bättre allmän hygien, bättre
näringsförhållanden, . förbättrad sjukvård
och framför allt förbättrade
sjukdomsförebyggande åtgärder.
Under 10-årsperloden 1861—1870
dog 12.246 personer per år eller 3,0
personer per 1.000 invånare i epi-
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
