Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbete och lön, av Arne Henrikson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utvecklingen inom
landsorganisationens utredningsavdelning. De
beräknade timf örtjänst erna har
stigit med ungefär 41 % för
Stqckholm, 46 % för orter utom
Stockholm samt 56 % för
landsbygden mellan 1939 och 1947.
Tack vare den sedan 1939
inträdda säsongutjämningen har
emellertid årsförtjänsterna stigit mera, och
det kan antas, att byggnadsarbetarna
fått ungefär samma löneökning som
industriarbetarna i genomsnitt.
Av övriga arbetargrupper är
lant-och skogsarbetare av största
intresse. Dessa tillhör sedan gammalt
utpräglade låglöneområden. Under
kriget strävade man medvetet efter att
höja dessa arbetargruppers
lönestandard. Mellan 1939 och 1947 har de
manliga lantarbetarnas
genomsnittliga timförtjänst (inkl. dolda
förmåner) stigit från 75 öre till 1.75 kr.,
vilket utgör en procentuell stegring
av inte mindre än 133 %.
Löneklyftan mellan lantarbetare och
industriarbetare anses ha förändrats från
cirka 40 %" 1939 till inemot 20 %
1947 räknat på industriarbetarnas
löner. Utvecklingen för
skogsarbetare har varit likartad.
Löneolikheterna mellan män
och kvinnor har sedan 1939
utjämnats. De kvinnliga
industri-arbetarna hade cirka 63 % av
männens lön år 1939. Denna
relation har efterhand förbättrats
till 69 %. Utjämningen har
fortsatt även de sista åren. Från 1945
till 1947 ökade männens löner
med 23 %, medan motsvarande
siffra för kvinnorna utgjorde
) 26 %. Spänningen mellan
löne-Y läget för män och kvinnor är
i större på de dyrare orterna än
på de billigare orterna.
Dyrorts-gru/pp A har kvinnornas lön
beräknad till 71 % av männens
1947, medan motsvarande siffra
i Stockholm (I) var 63 %.
Även spänningen mellan lönerna
på olika dyra orter har minskat
sedan 1939. Medan genomsnittet för
löneökningen inom industrin sedan
1939 varit 75 %, var ökningen inom
dyrortsgrupp A 93 %, inom B 82 %
samt inom C 77 %, medan ökningen
i Stockholm och Göteborg under
samma tid endast uppgick till 65 %.
Skillnaderna i
industriarbetarlönerna på dyraste och billigaste ort har
mellan 1939 och 1947 sjunkit från
268
40 % till 30 Denna spännvidd bör
emellertid jämföras med den som
gäller för statstjänstemän, vilken
endast uppgår till 10—15 %.
Den genomsnittliga timförtjänsten
säger ej allt om det reella
löneläget. Man måste framför allt ta
hänsyn till förändringarna i
levnadskostnaderna. Det räcker emellertid
ej endast med detta.
Levnadskostnadsindex kan ej ge ett helt riktigt
uttryck för de verkliga
levnadskostnaderna, särskilt om
konsumtionsvanorna förändras. Vid
bestämmandet av reallönen måste även hänsyn
tas till andra förändringar i
inkomsterna än timf ört jänsterna,
såsom minskad eller ökad
arbetslöshet, förändringar i varornas kvalitet
samt förmåner, som kommer
medborgarna till del genom samhällets
olika åtgärder. Vad priserna på olika
varor beträffar måste man även
räkna med dold prisstegring. En
omständighet, som mellan 1939 och
1947 bidragit till lönestegringen, är
den sedan 1939 med 6 dagar ökade
semestern. Genomsnittliga
timförtjänsten uträknas nämligen genom
att dividera de totala lönesummorna
med antalet arbetstimmar. Om man
utgår från socialstyrelsens
levnadskostnadsindex och den
genomsnittliga löneutvecklingen för olika
grupper i samhället finner mah att
industriarbetare, statstjänstemän och
privatanställda erhållit en viss
reallönestegring under 1947 i jämförelse
med 1939. Byggnadsarbetarna
(hänsyn ej tagen till säsongutjämningen)
skulle däremot inte ännu ha uppnått
1939 års nivå, medan lånt- och
skogsarbetare skulle ha höjt sin standard
med cirka 25 %. Av ovan angivna
skäl måste emellertid den verkliga
reallönestegringen vara mindre än
den beräknade.
Avtal om arbetsstudier
Genom ettv avtal har Svenska
arbetsgivarföreningen och LO
beslutat samverka i ett särskilt
ar-betsstudieråd. Enligt avtalet skall
de förbund, som antar detsamma*
tillsätt^ särskilda
arbetsstudienämn-der. De senare skall främja lokalt
samarbete mellan arbetare och
arbetsgivare i frågor, som rör
arbetsstudier. Arbetsstudierådet skall,
följa nämndernas verksamhet och
vid behov tjäna som skiljenämnd
i tvister om avtalets innebörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
