Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveriges jordbruk, av Clas-Erik Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges jordbruk
även i fortsättningen liksom hittills
åvila hushållningssällskapen.
Skillnaden mellan vetenskapens
aktuella ståndpunkt och det
praktiska jordbrukets tekniska nivå är
i Sverige fortfarande tämligen stor.
Möjligheterna att med förbättrade
metoder utan ökad arbetsinsats höja
avkastningen är fortfarande
betydande. Inom 1942 års
jordbrukskommitté har beräknats att vi med
våra nuvarande mjölkkor skulle, om
de utfodrades förnuftigt, kunna
producera 50 % mer mjölk, än f. n.
Detsamma torde gälla våra åkrar
vid sakkunnigare gödsling och
skötsel och ett bättre sortval.
/ Konstgödsel och hormonpreparat.
Användningen av konstgödsel var
1946—47 i medeltal för hela den
svenska åkerarealen per ha 90 kg
20 %-ig superfosfat, 30 kg 40 %-iga
kalisalter och 72 kg 15,5 %-iga
kvävegödselmedel, vilket var avsevärt
mycket mer än något tidigare år.
Icke desto mindre kan man påstå
att en avsevärd ökning av
konstgöd-selanvändningen skulle vara
ekonomiskt motiverad. Den hittills
utförda markkarteringen har sålunda
visat att de svenska jordarna i
allmänhet är i mycket’ stort behov av
fosfatgödsling och även betydande
. kalifattigdom har påvisats för många
områden. Statens jordbruksförsök
har beräknat den optimala
användningen av konstgödsel per ha för
hela landets åkerareal till 160 kg
superfosfat, 60 kg 40 %-iga
kalisalter och 120 kg kvävegödselmedel.
Den årliga vinsten av optimal
användning av konstgödsel skulle bli
181 milj. kr. i 1939 års primer.
Enligt samma beräkning skulle en
rationell användning av stallgödsel
medföra en skördeökning
motsvarande 350—400 milj. kr. värde
per år.
En under senare år mycket
omtalad nyhet är de för
ogräsbekämpning framställda hormonpreparaten.
Av dessa hormonderivat finns två
olika typer, dels Metoxon, dels
2,4-D-preparat. Till den förra gruppen
hör Agroxon och P 46, till den
senare de flesta övriga. Preparaten
kan användas i stråsäd och, med
försiktighet, i oljelin och ärter men
inte i några andra grödor. De är
effektiva mot de flesta ogräs, dock
inte mot gräsarter såsom kvickrot
och vildhavre och inte heller mot
hästhov. Den använda mängden bör
modereras med hänsyn till ogräsets
och den besprutade grödans
känslighet. Mot, ettåriga ogräs i stråsäd
kan man således ta 5—8 kg metoxon
per ha och mot ogräs i ärter 3—4 kg.
balanserad »matsedel». Det
betydelsefullaste vid husdjurens skötsel
är naturligtvis att en sådan miljö
skapas att djurens produktionsanlag
kan till fullo utnyttjas. Utan att
detta villkor är uppfyllt har ju
ävels-arbetet inte stor mening. Av miljöns
olika faktorer är utfodringen den
väsentligaste.
Man har med begreppet
balanserade foderstater velat karakterisera
»matsedlar» för djuren, som är
avvägda så att de med hänsyn till sitt
innehåll av olika ämnen är
anpassade till djurens näringsbehov.
Härvid tar man hänsyn till hela
foder-givans innehåll av foderenheter (en
f.e. = näringsvärdet hos 1 kg korn)
och växttråd per kg torrsubstans,
dess innehåll av smältbart protein^
samt av olika mineralämnen såsom
kalcium och fosfor.
Torrsubstansens innehåll av f. e.
(fodrets koncentration) och växttråd
bör inte under- resp. överstiga
vissa värden, som varierar med
storleken av djurens produktion.
Koncentrationen bör vara hög vid stor
produktion medan motsatsen gäller för
växttrådhalten. Med växttråd menas
de för idisslarna osmältbara
vedämnena i växternas cellväggar som
innesluter det lättsmälta cellinnehållet
så att djuren ej kan tillgodogöra
sig dettå. Växttråden tilltar i mängd
och svårsmältbarhet under växtens
utveckling. Spätt betesgräs är
sålunda växttrådfattigt medan sent
skördat klöverhö och halm är
synnerligen växttrådrika.’
Det är omöjligt att säga hur stor
del av t. ex. Sveriges kor som
ut-fodras enligt någorlunda
balanserade foderstater, men man kanske kan
uppskatta den till 1/4. Denna 1/4
mjölkar mer än 50 % mer än de
övriga 3/4, som i allmänhet får
alltför växttrådrikt foder. Dessa siffror
kan i varje fall ånge vilka vinster
en ratioiiellare utfodring skulle
kunna medföra. Beräkningar har också
gjorts vilka visa att produktionen
av samma mängd animaliska
produkter nu kräver icke oväsentligt
mindre foder än före kriget.
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
