Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polisväsen, av Alvar Zetterquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLISTÄSEN
Polismakten i samhället
Under långa tider har polisen betraktats med misstro inom breda
lager av vårt folk, främst beroende på att den använts i de politiska
och sociala striderna före det demokratiska genombrottet. Under det
senaste kvartsseklet har dock den allmänna inställningen till
ordningsmakten i hög grad förbättrats och alla ansvariga medborgare
erkänner nu polisen som en nödvändig och betydelsefull
samhällsinstitution. Denna skyddsmakt kostar nära 50 milj. kr. om året och
antalet befattningshavare uppgår till 8.000.
Polisen i äldre tider
1 städerna handhades polisens
uppgifter ursprungligen av
borgmästare och råd. Som biträde hade
de i regel en byfogde och, beroende
på stadens storlek, en eller flera
s. k. svenner, »stadstjänare».
Sven-nerna var den tidens polismän och
först så småningom har en
polisorganisation vuxit fram, allt efter
söm behovet av polisuppsikt ökat.
På landet fanns sedan gammalt
kronofogdar, länsmän och
fjärdings-män. Kronofogden skulle sörja för
allmän ordning och säkerhet inom
sitt fögderi och beivra brott, som
föll under allmänt åtal. Länsmännen
hade som kronofogdens
underlydande samma uppgift.
Fjärdingsmannen däremot fick inte utöva någon
självständig verksamhet utan hade
bara att vèrkställa de uppgifter som
lagts i deras händer. De skulle
alltså till länsman eller kronofogden
rapportera grövre brott eller öm
någon större fara hotade allmän
ordning och säkerhet. De skulle vidare
lämna handräckning och biträda vid
häktning av brottslingar och
anhål-lande av lösdrivare. Alla dessa
tjänstemän på landsbygden hade
dessutom andra uppgifter, främst
indrivning av skatter och exekutiva
handräckningar.
Polisväsendets utveckling
I städerna frigjordes med tiden
polisen från stadsstyrelsen och
ställdes under särskild ledning. En
självständig polisinrättning,
poliskammaren, tillkom sålunda i Stockholm år
1776. I denna skulle polismästaren
i överståthållarämWetets namn
utöva den rättsvårdànde och döman-
de myndigheten. Under 1800-talet
bildades fristående polisinrättningar
under chefskap av polismästare i
flertalet andra större städer.
På landet upphörde
kronofogde-och länsmanstjänsterna 191*7. I
deras ställe fick vi landsfogdar och
landsfiskaler. Fjärdingsmännen har
vi dock kvar. Sed^n gammalt hade
i våra landskommuner envar
skyldighet att ta emot uppdraget att
vara fjärdingsman. Så småningom »
blev det i lag bestämt att fjärdings-J
män skulle utses på kommunälstäm- >
ma och ha skälig avlöning.
I köpingar och andra samhällena
förstärktes polisen med särskild po- 3
lispersonal. Det skulle sålunda fin-’j
nas en eller flera polisuppsynings- i
män. I mån av behov biträddes de
av s. k. extra polis. De hade ungefär^
samma uppgifter som fjärdingsmän-1
nen på landet.
Genom inrättandet av ridande po- !
lis i många delar av landet
förstärktes polisen på landsbygden ännu
mera. I början av 1800-talet
anställdes också i flera län länsdetektiver.
Dessa anlitades för spaningar i
grövre brottmål och för annan kri- j
minalpolisverksamhet. Slutligen för- „
stärktes landsbygdens polis genom j
en reservpolisorganisaiion. Den be-:
kostades helt och hållet av stats- \
medel och fungerade så, att stats- J
verket med vissa städer träffade
avtal om att staden mot årlig er-:
sättning skulle ställa ett visst antal
polismän till förfogande att använ-^
das för ordningens upprätthållande
på andra orter. Denna organisation*
var alltså början till statspolisen, \
som tillkom 1933. Dët visade sig
för övrigt att staten med tiden i
allt större utsträckning fick lov att
delta i konstnaderna för polisorga-;
nisationen på landsbygden.
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
