Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur - Transkription av egennamn, av Rudolf Frölén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
Transkription av egennamn
Muvudregetn för geografiska namns stavning är att man följer
resp. lands officiella stavning, 1 fråga ont personnamn använder man
vederbörandes eget skrivsätt. Detta ställer sig ganska svårt att
utföra när man medelst sättmaskin skall återge ett namn från något
språk som visserligen använder de latinska bokstäverna men som
fors ett dem med en del speciella (dlakrttlska) skrivtecken för att ge
dem ett annat ljudvärde (t, ex, polskan, tjeckiskan, turkiskan).
Då man inte käft begära att ett
vanligt sätteri skall ha lager av
dylika specialmatriser till hands bara
för att det någon gäng dyker upp
ett namn med sådana bokstäver,
brukar man 1 regel försumma de
diakritiska tecknen* Endast några
M omskrivs, och det är nog bäst så,
ty man bör vara noga med att
tran-skribera så, att en läsare ur det
transkriberade namnet kan härleda
det verkliga, vilket ibland kan bli
nödvändigt, när man skall forska
efter det i något uppslagsverk eller
återfinna det på en karta.
Under världskriget förekom
namnet på den rumänska staden
Constantia ofta i telegrammen. Hur
skulle man stava det, dä t med cediij
ej finns i sättmaskinen? Först satte
man Constanta men var icke nöjd
därmed utan ändrade det till
Con-stansa, Men z är
omskrivningstecken för tonande s-ljud och alltså
olämpligt Enda återstående
möjlighet var då formen Gonstantsa.
Bokstäver med diakritiska tecken
som betecknar sje- och tje-ljud
ersätter man ibland med sj och tj.
särskilt när de förekommer i slutet
av ett namn, t, ex. Benesj, Simitj.
Står de i början av ett namn, är det
ej tillrådligt att göra det. Tag t. ex.
namnet på den kände tjeckiske
författaren Capek» Skulle man
transkri-bera det till Tjapek, skulle det te
sig ganska främmande för många.
Då ar det mycket bättre att sätta
Capek, med risk att det komiker att
uttalas felaktigt, men de som vill
veta mer om honom kan därigenom
lätt återfinna namnet 1 ett
uppslagsverk, i vilket de också får lära sig
det rätta uttalet.
Men det händer även att man
alldeles 1 onödan transkriberar namn.
Ȍ t. ex. ser man att den albanske
premiärministern Hoxha får heta
Hodja och f. turkiske premiärminis-
086
tern Baracoglu Saradjoglu. Men
såväl xh som c är i resp. språk tecken
för det tonande tjÖ-ljudet.
I juli 1037 meddelade tidningarna
att den turkiske arbetsministern All
Cetinkaya skulle komma till
Stockholm. Dagen efter hans ankomst
kom ett genom TT utsänt
beriktigande, där det framhölls att
»namnet bor stavas Tchetinkaya, vilket
påpekats från sakkunnigt hall».
Saken Mr nämligen den att turkarna,
som förut använde den
persisk-arabiska skriften, efter 1928 övergick
till ett alfabet grundat pä de
latinska skrivtecknen. Några av dem är
försedda med diakritiska tecken,
bland dem c som motsvarar vårt tj-,
och det är just den bokstaven som
inleder ovannämnda namn. När man
skulle skriva ut namnet förbisåg
man den iüla haken under £« Annars
hade Tj varit lika bra som Tch,
-som är fransk transkription,
Sådana omskrivningar är därför
lika omotiverade som en
transkription av de ungerska ljuden sz, s,
2S, c, cs till resp. s, sj, zj, ts och tj.
Men det finns språk som har en
ortografi som är helt olik vår. och
då måste man transkribera bokstav
för bokstav, s. k, translitteration, I
tidningarna. förekommer dagligen
massor av namn som har måst
omskrivas. särskilt ryska och kinesiska.
Beträffande ryskan, som ligger
närmast till för oss, ska vi först
som exempel nämna att den ryske
kompositören TJajkovskiJ (svensk
omskrivning) ibland stavas
Tschai-kowsky (tysk o.) och att den kände
sångaren Sjaljapin (sv. o.) själv
skrev sitt namn Chaliapine (fra. o.)»
Härav framgår att det är
nödvändigt att i samma bok eller tidning
följa en bestämd translitteration. I
fråga om ryska språket finns fast- -i
ställda regler härför, vilka återges
1 följande schema;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
